Mats Larsson
De ryska soldaterna fortsätter att dö i stora mängder, nu senast vid den misslyckade övergången vid floden Siverskij Donets. Bilderna därifrån kan inte vara bra för den ryska stridsmoralen.
Sant är att Ryssland håller och har utvidgat sitt territorium i Ukraina, men den ryska armén har också lidit många svidande nederlag och tvingats till reträtter.
Enligt uppskattningar i väst har fler ryska soldater dödats än under hela Afghanistan-kriget på 1980-talet. Ryssland har haft högre förluster under några få veckor, än vad USA hade under sina långa krig i Irak och Afghanistan.
Detta krig går inte alls som Vladimir Putin önskat. Storbritanniens utrikesminister Liz Truss har precis sagt att den ryske ledaren ”förödmjukar sig själv på världsscenen”.
Det är ännu för tidigt att veta hur allt detta kommer att sluta. Men det är trots allt inte omöjligt att Ryssland till slut faktiskt kan komma att lida ett förödmjukande nederlag i Ukraina.
Sånt kan få stora konsekvenser för den ryska nationen. Kanske ryssarna tvingas göra upp med sin historia, sin roll i världen och slutligen inse att det ryska imperiets dagar är över.
Nederlag i krig har fått sådana konsekvenser förr. Ta Spanien. Ett världsimperium under århundraden, som slutligen tvingades acceptera sin betydligt mer begränsade roll när den unga nationen USA förödmjukade dem i det spansk-amerikanska kriget 1898.
Det var där Spanien förlorade både Kuba och Filippinerna. Nationerna i Sydamerika hade förlorats tidigare under 1800-talet.
Eller ta Suez-krisen 1956 när Storbritannien och Frankrike en sista gång försökte spela världsmakter, men fick även USA emot sig. Både London och Paris insåg till slut att deras tid som globala makter var över.
Egentligen gick förstås det ryska imperiet under när Sovjetunionen kollapsade 1991. En del länder som varit självständiga tidigare - de baltiska - återuppstod. Andra nationer blev självständiga för första gången i historien. Från Kazakstan till Ukraina, från Kirgizistan till Moldavien.
En del av dessa hade i århundraden stått under rysk kontroll, varit en del av det ryska landimperiet. Till skillnad från exempelvis Storbritannien och Frankrike expanderade Ryssland genom att sluka grannfolken.
Vladimir Putin är långt ifrån den enda ryssen som haft svårt att acceptera tanken på att Ryssland krympt, att exempelvis Ukraina skulle vara en egen nation med egen vilja.
Det påminner lite grand om hur tyskarna reagerade efter förlusten i första världskriget, en förlust många kände var en dolkstöt i ryggen. De känslorna skulle till slut bana väg för Adolf Hitler och det slutliga nederlaget 1945.
Putin har skapat sin egen dolkstötslegend. Det var Nato och väst som artificiellt skapade de nya nationerna, som tvingade fram Sovjet - läs det ryska imperiets - kollaps.
Får vi tro ryska mätningar om Putins popularitet och kriget i Ukraina (mot nazister i Kremls version) så är ännu stödet stort hos den ryska allmänheten.
Därmed inte sagt att det förblir så om sanktionerna på allvar börjar bita och de ryska förlusterna fortsätter i Ukraina utan några tydliga nya segrar.
Det är trots allt inte helt otänkbart att det leder till en rysk omvärdering om vad för slags land Ryssland blivit under Putin, ett land som främst byggt sin ekonomi på olja, gas och andra naturfyndigheter, där makteliten beter sig som en slags maffia som berikat sig själv till orimliga nivåer.
Men för att allt detta ska ske så behövs nya ryska ledare som vågar göra upp med landets förflutna och acceptera en ny mer begränsad roll för det forna imperiet.
Det känns ärligt talat inte så sannolikt. Men omöjligt är det ändå inte.