Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Larsson

John McCain ville inte ha Trump på sin begravning

Säkert är att McCain blir saknad. USA behöver mer än någonsin politiker av hans kaliber, skriver Mats Larsson.Foto: CAROLYN KASTER / APTT
Till skillnad från de flesta andra republikaner så försökte inte McCain ställa in sig hos Trump. Tvärtom. Foto: JOHN MINCHILLO / AP TT NYHETSBYRÅN

De gör inte amerikanska politiker av John McCains kaliber längre.

Hans sista gest säger det mesta.

President Donald Trump är inte välkommen på begravningen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Senator John McCain var republikan av den gamla skolan. En anständig politiker som kunde samarbeta med och ha vänner även i motståndarlaget. Något som är alltför ovanligt i dagens USA.

Och han var förstås republikan långt, långt innan Donald Trump bestämt sig för vilket parti han sympatiserade med. McCain kämpade in i det sista för frågorna han brann för och såg med växande oro och förtvivlan hur hans gamla parti tagits över av den vulgäre från New York.

Mer olika personer än de här två är svårt att finna. John McCain tillbringade sex år i fångläger i Hanoi efter att hans plan blivit nedskjutet.

Hans pappa var amiral och nordvietnameserna erbjöd att släppa ut honom. McCain valde att stanna, han vägrade återvända hem innan alla hans amerikanska kamrater i fånglägret var fria.

Donald Trump hånade honom för detta sommaren 2015, kort efter att han meddelat att han tänkte ställa upp i presidentvalet. Trump sa att han gillade krigshjältar, inte personer som blivit tillfångatagna.

Detta från en person som själv slapp undan att kallas in till Vietnamkriget eftersom han led av hälsporre.

Det var många med mig som trodde att Trump gått för långt där mot McCain. Att republikanska väljare inte skulle acceptera sådant. Vi hade fel. Det var förstås vara början.

John McCain hade själv ett par gånger försökt bli president. Han gjorde överraskande bra ifrån sig i början av primärvalen mot George W Bush 2000 men hade till slut ingen chans mot honom.

Det var första gången jag själv träffade honom. En frispråkig, spontan, öppen politiker. Världen hade antagligen sett annorlunda ut om McCain styrt Vita huset efter 11 september 2001.

År 2008 fick han slutligen sin chans att bli det republikanska partiets presidentkandidat. Motståndaren hette förstås Barack Obama och efter åtta år med George W Bush, krig i Irak och finanskris så var oddsen alltid emot en republikansk kandidat.

Men McCain visade sin klass. Som vid det där valmötet då en kvinna sa åt honom att Barack Obama var ”en arab” och muslim. McCain avbröt henne:

– Nej, ma'm. Han är en anständig familjefar, som jag bara råkar ha meningsskiljaktigheter med.

 

 

Undrar hur Trump skulle ha betett sig i samma situation. Han som tidigare försökt bevisa att Obama var just muslim och inte född i USA.

Men ironiskt nog bidrog John McCain till att en person som Donald Trump till slut kunde ta över det republikanska partiet. Han insåg det själv i efterhand.

Hans största misstag som republikansk presidentkandidat var antagligen att utse Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat, guvernören från Alaska som var hopplöst okvalificerad för jobbet.

McCain skrev i sin sista bok att han ångrade valet. Själv ville han egentligen ha sin vän Joe Lieberman, en demokratisk senator och Al Gores vicepresidentkandidat 2000, vid sin sida.

Men det hade antagligen inte gått hem hos de republikanska väljarna och hans rådgivare övertalade honom att satsa på Palin i stället. Sant är att hon snabbt blev populär bland de republikaner som senare skulle bilda teaparty rörelsen och också utgöra kärnan bland Trumps anhängare.

Till skillnad från de flesta andra republikaner så försökte inte McCain ställa in sig hos Trump. Tvärtom. Han blev en republikansk nagel i ögat på presidenten.

McCain bidrog exempelvis till att presidenten och republikanernas försöka att ersätta Obamacare misslyckades. Han gillade inte Trumps sätt att använda Twitter för att hota Nordkorea, han oroades över den amerikanska presidentens nedlåtande kommentarer om Nato. Han blev enormt upprörd över hur Trump agerade intill Rysslands  president Vladimir Putin vid toppmötet i Helsingfors.

Trump tog inte kritiken med jämnmod. Förstås. När Trump så sent som denna månad skrev under ett nytt försvarsanslag uppkallat efter just John McCain så nämnde Trump honom inte ens vid namn när han skrev under beslutet.

McCain - som själv blev torterad i Hanoi - var en envis förkämpe för att USA aldrig skulle tortera. Han förblev en bitter kritiker av exempelvis ”vattentortyr”, en metod som Trump förespråkat vid förhör.

Det fanns därför en viss oro att han skulle motsätta sig Trumps utnämning av Gina Haspel som ny CIA-chef, hon var inblandad i CIA:s förhörsmetoder i början av 00-talet. Men Vita husmedarbetaren Kelly Sadler, en av Trumps medarbetare, noterade följande om McCains motstånd i ett möte i våras:

– Det spelar ingen roll. Han är snart död ändå.

Sadler fick lämna sin tjänst efter några veckor, men hennes kommentar säger ändå något om stämningen i Trumps Vita hus gentemot McCain.

Många politiker kom på besök hem till McCain  Arizona på slutet för att hedra och minnas. Även politiker från det andra lägret, som Obamas vicepresident Joe Biden. Få av dem lär sakna Trump på begravningen.

Säkert är att McCain blir det, saknad. USA behöver mer än någonsin politiker av hans kaliber.