Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Larsson

Finns alltid en ursäkt för fanatiker att slå till

Sju till åtta mån från IS ska har rest till Stockholm för en eventuell attack, enligt uppgifter i dag.
Foto: AP
Säkerhetspolisen är försatt i stabsläge efter terrorhot.
Foto: Säpo

LONDON. Det är sådana tider vi lever i.

Terrorhotet hänger över Europa och Sverige.

Konkreta tips måste förstås ta på djupaste allvar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var illavarslande nyheter vi vaknade till i morse. Enligt uppgift till Säpo från irakiska säkerhetstjänsten ska sju till åtta IS-terrorister ha tagit sig in i Sverige.

Men morgonen hade förstås kunnat börja ännu värre. Med nyheter om explosioner och skottlossning någonstans i Stockholm.

Som förmiddagen i Paris den 7 januari i fjol. Eller kvällen i samma franska huvudstad den 11 november.

De franska – och belgiska – säkerhetstjänsterna missade i bägge fallen att något var på väg att hända. Vardagen slets utan förvarning sönder av automateld och fasa.

Enligt chefen för den europeiska polissamarbetsorganisationen Europol, Rob Wainwright, så är terrorhotet i Europa det högsta på över ett decennium. Han talade i en intervju efter självmordsattackerna i Bryssel om upp emot 5 000 potentiella terrorister i Europa.

Sanningen är att ingen vet. Siffran kan nog vara för hög. Alla som kämpat med IS återvänder inte hem som terrorister.

Men det stämmer säkert att hotet är större än på mycket länge. Inom loppet av bara ett drygt år har Frankrike och Belgien skakats av sina värsta terrordåd i modern tid.


Den svenske medborgaren Osama Krayem greps i Belgien och har åtalats för sin inblandning i terrorattentatet i Bryssel. Terrorn kryper närmare.

Situationen i Stockholm påminner nu lite om den i Norge sommaren 2014. Den gången gick larmet efter att norska säkerhetspolisen fått ett tips om att fyra IS-medlemmar var på väg till Norge för att utföra ett terrordåd.

Tipset den gången kom från två olika europeiska säkerhetstjänster. Säpo tog tipset från Irak tillräckligt på allvar för att sända ner personal dit redan under måndagen.

Det är helt korrekt agerat. Det är självklart att tips av det här slaget måste tas på djupaste allvar.

Det har varit ett problem med den belgiska säkerhetstjänsten, att tips försvunnit på vägen, att meddelanden inte nått fram.


Det faktum att Sverige inte deltar i några militära aktioner mot IS gör oss dessvärre inte immuna mot terrordåd. Det finns alltid någon ursäkt att slå till för fanatikerna.

Taimour Abdulwahab ville ta fler med sig i döden när han sprängde sig i Stockholm 2010. Han var för övrigt uppvuxen i Irak.

Här i London är tips om terrordåd något vi fått lära oss leva med. Några dagar är vi kanske extra vaksamma, noterar poliserna med automatkarbinerna på järnvägsstationerna. Sedan går vardagen vidare. Förhoppningsvis.

Någon dag efter Bryssel tog min fru tåget från Gatwick till Victoria Station i London. Vagnen var fullpackad.

Plötsligt hördes ett ”Allahu Akbar”. Det blev knäpptyst. Det var dock bara en ringsignal den gången.

Men det fanns garanterat många i vagnen som under något ögonblick undrade om detta skulle bli de sista ord de hörde. Men vardagen gick vidare.