Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Larsson

Ett förebud om vad som komma skall

Så föll skotten på Krim 2014.

Minst en ukrainsk soldat uppges ha dödats och Ukrainas regering gav i går kväll sina soldater på Krim rätt att använda vapen.

Så hur ska omvärlden reagera på allt som nu händer?

Är detta München 1938?

Eller Sarajevo 1914?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Soldatblod flöt för första gången under Krim-krisen i går. Det skedde vid en ukrainsk militärbas utanför Simferopol som uppges ha stormats av ryska trupper.

En ukrainsk officer sköts ihjäl och två andra skottskadades, uppgav den ukrainska regeringen.

Det är självklart en mycket allvarlig upptrappning. Det är de ukrainska soldaternas och officerarnas återhållsamhet och vägran att låta sig provoceras som hittills räddat Krim från krig.

 

Jag bevittnade det själv på bland annat en ukrainsk luftvärnsrobotbas i Jevpatorija på Krim för knappt två veckor sedan.

Där stod obeväpnade ukrainska soldater sida vid sida med beväpnade ryska. De ukrainska officerarna hade gått med på att låsa in sina egna vapen.

Samtidigt svor de att vara trogna sin soldated. Att tjäna Ukraina.

Men ur rysk synvinkel och de lokala makthavarna på Krim så är nu plötsligt de ukrainska soldaterna på Krim främmande trupp.

 

Skotten kan vara ett förebud om vad som komma skall. Regeringen i Kiev gav i går kväll ukrainska soldater på Krim rätt att använda sina vapen.

Säkert är att vi i dag vaknar upp till en ny värld. Rysslands president Vladimir Putin ritade i går i praktiken om Europas karta. Krim är nu ryskt.

Något liknande har inte hänt i Europa sedan andra världskrigets slut. Med hot om våld så har Ryssland tvingat fram en gränsändring.

Det är historia. Europa är sig inte likt längre. Så här har vi inte löst konflikter på många decennier.

Det råder ingen tvekan om att Putins beslut är populärt inte bara bland ryssarna på Krim, utan även bland den ryska befolkningen i stort.

 

Hans tal i går spelade tungt på rysk historia, ryska band, den ryska vägen.

Reaktionerna utanför Ryssland kom snabbt och som väntat möttes Putins tal av fördömanden och hot om nya sanktioner. USA:s president Barack Obama kommer till Europa nästa vecka och ska då träffa ledarna för G7, de vill säga Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Kanada, Italien och Japan.

Vi har de senaste åren talat om G8. Ryssland är den åttonde nationen. Inte längre välkommet.

Så hur hårt ska omvärlden reagera efter annekteringen av Krim? Vilka är de historiska europeiska läxorna?

Två brukar ofta nämnas. Frågan är vilken som passar bäst i dag.

1. München 1938: Plockas fram av dem som vill gå tufft fram. Tyskland krävde att få expandera och ta delar av Tjeckoslovakien där en tysk minoritet bodde.

Adolf Hitler fick sin vilja fram. Det födde bara aptit på mer och slutade året efter med invasion av Polen och andra världskrigets utbrott.

Om Putin nu får Krim och världen accepterar det utan hårdare straff, kommer han då att låta sig nöjas eller snart kräva mer?

 

2. Skotten i Sarajevo: Den serbiske nationalisten Gavrilo Princip sköt ärkehertig Franz Ferdinand i Sarajevo den 28 juni 1914.

Det satte i gång en kedja reaktioner och dåraktiga beslut som två månader senare kastade in Europa och världen i storkrig. Ett krig just ingen förutsett några månader tidigare.

Om omvärlden pressar Ryssland för hårt om Krim, riskerar vi i värsta fall något liknande? Feltolkningar, misstag, krig?

Ingen har förstås svaren. Historien skrivs utan manus. De senaste veckornas hisnande snabba händelseutveckling visar hur svårt det är att förutsäga något.

Visst går det att förstå den ryska viljan att få tillbaka det Krim som förlorades genom ett nyckfullt beslut 1954 av Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov.

Men Putins sätt att lösa problemet har kastat in Europa i den värsta och farligaste utrikespolitiska krisen sedan det kalla krigets slut 1991.

Ukraina mobiliserar sin armé. Frivilliga anmäler sig. Ukrainska soldater har nu dödats.

Krim 2014. Europa håller andan.