Mats Larsson

Det här blir en tysk karusell kring mitten

Mats Larsson om de första siffrorna.
Foto: POOL / VIA REUTERS X80003

Det var talande att se de tyska partiledarna samlas på tv på valkvällen.

Ingen uteslöt någonting.

Det här blir en karusell kring mitten.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är en väldigt tysk valtradition. Någon dryg timme efter att de första valsiffrorna kommit så möts ledarna för de olika partierna för att frågas ut av ett par tunga reportrar.

Ofta har det då redan stått klart vem som kommer att bli landets nya förbundskansler. Detta blev inte en sådan afton.

Det var i stället en valafton då de flesta hade något att fira. Socialdemokratiska SPD hade en mycket knapp ledning och har i vilket fall som helst gått framåt med cirka fem procentenheter jämfört med valet 2017.

För ett halvt år sedan var det inte många som räknade med att SPD skulle ha en chans. Förbundskanslerkandidaten Olaf Scholz vände på det genom att lyckas framställa sig som Angela Merkels sanna efterträdare.

De gröna kunde också fira att de gått framåt rejält jämfört med förra valet, då de kom sist. Det hade dock stått klart i många veckor att Annalena Baerbock inte skulle kunna förverkliga drömmen om att bli förbundskansler. De gröna får nöja sig med en tredje plats.

Kristdemokraterna CDU och Armin Laschet har förstås minst att fira. Detta blev det sämsta resultatet någonsin för CDU. Men, men, så sent som för en vecka sedan var det många i partiet som fruktade ett än värre resultat.

Den tyska traditionen säger att det parti som får flest röster också får chansen att bilda regering och ta hem den viktiga förbundskanslerposten. Så bråkdelen av en procent kan bli viktig, så jämnt är det denna kväll mellan SPD och CDU.

Men det är i praktiken De gröna och mittenpartiet FDP:s ledare Christian Lindner som kommer att avgöra vem som blir Tysklands nya ledare.

Både SPD och CDU kommer att behöva ingå i koalition med dem bägge för att få ihop en majoritet. CDU och SPD har styrt Tyskland i en storkoalition de senaste åtta åren och det finns ingen aptit för en ny sådan lösning.

Så när partiledarna frågades ut på tysk tv så var alla företrädare för dessa fyra partier mycket noga med att inte utesluta någon lösning. Det kan bli en vänstercenterkoalition med SPD, De gröna och FDP.

Det kan även bli en högercenterkoalition med CDU, De gröna och FDP. Bägge dessa modeller existerar redan i tyska delstater.

Ja, Christian Lindner menade att eftersom det är så jämnt mellan SPD och CDU och eftersom de bägge behöver FDP och De gröna, så vore det bättre denna gång om FDP och De gröna först gjorde upp vilket parti de föredrar att bilda regering med.

Klart är att De gröna föredrar att sätta sig i regering med Olaf Scholz och hans SPD. Det var ju dessa två partier som styrde Tyskland i koalition under åren 1998 till 2005.

Klart är också att FDP skulle föredra att samregera med CDU. FDP vill liksom kristdemokraterna inte höja skatten och har delvis samma strategi i hur man ska möta klimathotet. De vill satsa mer på innovation och teknik, och mindre på avgifter och förbud.

För fyra år sedan försökte CDU bilda en koalition med just FDP och De gröna men den gången sprack det, sedan Christian Lindner till slut dragit sig ur eftersom han ansåg att avståndet till De gröna var för stort.

Det sa han inte i tysk tv denna kväll. Alla alternativ verkar öppna. Men observera att det handlar om alternativ kring den tyska mitten av politiken. Det är där alla dessa fyra hör hemma.

Högerpopulistiska Alternativ för Tyskland är utfryst av de andra och får med sina cirka tio, elva procent begränsat inflytande.

Den andra extremen - Vänstern - Die Linke - kämpar kring fem procentspärren och blir för litet för att kunna bilda en koalition med SPD och De gröna.

Tysk politik dominerades länge av CDU och SPD. Den tiden är över och lär aldrig komma igen.

Nu sätter koalitionskarusellen i gång. Det är oklart hur länge den kommer att snurra, men som siffrorna ser ut när detta skrivs så ser det ut som om Olaf Scholz och SPD kommer att få första chansen att leda förhandlingarna.

Det var inte den avskedspresent Angela Merkel tänkt sig när hon meddelade att hon inte tänkte ställa upp för omval 2021.

SPD-ledarens första ord efter succésiffrorna.