Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Larsson

Därför möts ärkefienderna från Jemen nu i Sverige

Margot Wallström (S) och FNs särskilde sändebud Martin Griffith under pressträffen på Johannesbergs slott i Rimbo. Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Fredssamtal om Jemen inleddes på torsdagen. Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
En svårt undernärd pojke vårdas på sjukhus i Jemen. Över 85 000 barn tros ha svultit ihjäl i det 3,5 år långa kriget. Foto: HANI MOHAMMED / AP TT NYHETSBYRÅN
Mohammed Ali-a lHouthi är en av ledarna för houthi-rebellerna. Hans sändebud är nu Sverige för samtal med fienden, regeringssidan. Foto: YAHYA ARHAB / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Nej, fred är inte på väg att bryta ut i Jemen.

Antagligen inte ens samtal om fred.

Däremot samtal om små steg som kan visa vägen dit. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var ett tag sedan Jemen var känt som Arabia felix, det lyckliga Arabien. Det var romarna som kallade området på den arabiska halvöns södra del så, mest för att det var ett hyfsat bördigt område.

Jemen är inte bördigt längre. Landet har i dag stora problem att försörja sin egen befolkning, men det beror främst på människans egna handlingar. På det krig som bröt ut på allvar våren 2015. Jemen i dag är Arabia infelicis - det olyckliga Arabien.

Åtta miljoner är beroende av hjälp, 85 000 barn tros ha svultit ihjäl. Kriget tros ha skördat 57 000 offer. Det är därför FN kallar detta den värsta humanitära katastrofen i världen just nu, en plats landet övertagit från Syrien.

En jemnit i huvudstaden Sanaa går igenom ruinerna i det som var hans hem. Saudiarabien har genomför över 18 000 flygräder mot mål i Jemen. Foto: YAHYA ARHAB / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Men det finns dessa dagar i alla fall ett litet hopp. I Sverige. Bägge parterna - regeringssidan som har sin bas i Aden och huthirebellerna - är på plats vid Johannesbergs slott i Rimbo, Uppland.

Slottet är lagom avlägset för att ge lugn och ro och Stockholm slipper trafikstörningar. Samtidigt ligger Arlanda bara en halvtimme bort med bil om nu allt går snett och någon eller några av parterna väljer att lämna Sverige och resa hem.

Huthierna minns förstås hur det slutade förra gången de mötte fienden vid förhandlingsbordet, i Kuwait 2016. Förhandlingarna bröt samman efter 108 dagar och sedan fastnade delegationen i Oman i tre månader.

Sverige kan förstås känna sig ärat att få stå som värd för samtalen som leds av  FN-sändebudet Martin Griffiths. Han följde med ombord på samma plan som huthidelegationen på planet från Sanaa. Huthierna fruktade att Saudiarabien - som kontrollerar luftrummet - annars skulle hitta på något.

Saudiarabien har ju denna höst med mordet på journalisten Jamal Khashoggi på generalkonsulatet i Istanbul visat att landet är berett att bryta mot alla diplomatiska tabun. Men mordet har på sätt och vis också bidragit till att samtalen nu blir av.

Sverige har fått förtroendet eftersom vi dels har gammal vana vid att stå som värd, inte minst vid konflikter i Mellanöstern. Vi är neutrala i Jemen-konflikten och har inte tagit tydlig ställning för någon. Vi är dessutom just nu medlemmar i FN:s säkerhetsråd.

Jemen har länge varit en svår humanitär kris, men det i sig brukar sällan räcka för att tvinga fram förhandlingar mellan motvilliga parter. Se bara på Syrien.

Men det som ändrats denna höst - och där kommer Khashoggi in - är att kriget börjar bli en belastning för USA. Minns att det var USA:s försvarsminister Jim Mattis som plötsligt meddelade för en dryg månad sedan att USA vill se alla kring förhandlingsbordet och en vapenvila.

Stödet för kriget - USA stödjer Saudiarabien som genomfört över 18 000 flygräder - har minskat, inte minst i den amerikanska senaten. Upprördheten är stor där över mordet på Khashoggi, ett mord som CIA säger att kronprins Mohammed bin Salman beordrat.

Det var samma Mohammed bin Salman - han var försvarsminister då - som beordrade anfallet mot huthirebellerna i mars 2015. Han räknade med en snabb seger. Så blev det inte.

Någon fungerande vapenvila finns egentligen inte för tillfället, november har sett hårda strider i den viktiga hamnstaden Hudayda. Det är via hamnen där som 80 procent av hjälpen till landet förs in och åtta miljoner överlever tack vare den hjälpen.

Ingen av parterna beskriver samtalen som nu förhoppningsvis kommer igång som förhandlingar om ett slut på kriget. FN kallar det ”konsultationer”.

Så det mest realistiska är att hoppas på genombrott på mer begränsade områden, som en utväxling av krigsfångar - några har redan ägt rum - eller ett öppnande av flygplatsen i huvudstaden Sanaa för annat än hjälpsändningar.

Hudaydas status kan också komma upp, FN har föreslagit att i alla fall delar av staden hamnar under internationell översyn så att hjälpsändningarna kan säkras.

Konflikten i Jemen är dock betydligt mer än bara ett lokalt inbördeskrig mellan lokala parter. Detta är också ännu en konflikt som skär genom splittringen i islam. Huthierna tillhör en shiamuslimsk gren och får hjälp av Iran, den sunniledda jemenitiska regeringen har omfattande militärt stöd av Saudiarabien.

Ingen av dessa bägge länder är dock på plats vid Johannesbergs slott. Men någonstans måste man börja. Förhoppningsvis blir det denna gång en början som även får en fortsättning.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!