Marcus Birro

Vi lever i en plågsamt individualiserad tid

Publicerad

I Sverige ses sorg som ett slags svek.

Vi fördriver och fördömer sorgen, både oss andra och oss själva. Vi har högpresterat oss så långt bort från livets grundläggande villkor. Dit hör sorg. Ingen av oss slipper undan, men vi lever som om det faktiskt går att dribbla sig fram i livet utan att drabbas.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sorg och liv är flätade tätt samman. Redan de gamla romarna visste att man kunde bli sjuk av sorg.

Svensk sjukvård är en spegelbild av samhället i stort. Därför har de andliga och empatiska värdena, allt det som inte handlar om konkreta sjukdomar, mediciner, operationer eller ingrepp, ingen plats längre. Det vi inte kan se eller ta på finns inte. Men empatin, sorgen och melankolin syns inte på några röntgenplåtar.

Men de är i högsta grad verkliga ändå.

Det inte heller märkligt att många anhöriga till cancersjuka upplever att de blir lämnade vind för våg. Den sörjande människan blir inte sedd och bekräftad. Hon är mest till besvär.

Många människor lever sina liv i en sorts angränsande skymningszon. Men bara det faktum att människor i sorg går upp varje morgon, bevisar samtidigt att kärleken alltid är starkare än döden.

Vi lever i en plågsamt individualiserad tid. Det räcker att ta en promenad i Stockholm en eftermiddag för att upptäcka hur lite vi egentligen ser varandra. Varenda en av oss har sina egna lagar. Sorgen går på tvärs med allt det. Sorgen guidar oss rättvist ner till det trampade jordgolvet, ner till det verkligt grundläggande i att vara människa, och eftersom vi byggt en värld som i hög utsträckning bygger på att förneka allt mänskligt, så är vi rädda för att känna livet på livets egna villkor.

Mot slutet av de fruktansvärda dygnen som vi slogs för vår son Dantes liv 2006 talade jag med en läkare i min förtvivlan. Jag kunde känna hur hon ryggade för mina tårar. Jag kände så tydligt att hon inte hade en aning om vad hon skulle säga eller göra. Det hon lyckades formulera var detta: "Det är ett delikat problem som ni står inför."

Vår sons död som ett delikat problem.

Jag klandrar henne inte. Hon visste inte bättre. I samma stund som vi lade Dante i en liten låda med en fasttejpad ros på tog vården sin hand ifrån oss. Just i det ögonblick som katastrofen på allvar blev verklig för oss drog vården snabbt undan handen.

De enda som såg oss i vår bottenlösa förtvivlan var faktiskt begravningsbyrån. Deras tålamod, deras lugn och sätt att nämna Dante vid namn, hjälpe oss att mänskliggöra vår son, och också oss själva.

Jag förändrades för alltid och i grunden av den där sorgen. Jag bestämde mig också tidigt för att vägra skämmas över min sorg. Vår tid föraktar svaghet. Men min svaghet är min största och vackraste styrka. Sorg är ett sorts kvitto på att du verkligt levt.

Om vi blir sedda och mänskliggjorda i vår sorg kan vi också tillsammans läka såren. Vi kan långsamt ta oss tillbaka till livet igen. Vi blir aldrig mer de vi en gång var. Men vi kan lära oss mycket av insikten om att vi endast tillsammans och med stor ödmjukhet behöver närma oss livet och medmänniskorna.

Jag är stolt över vad livet lärt mig. Jag skäms inte över de svarta sidorna i min bok. Jag vill inte plocka ner och gömma undan mina allra mest solkiga, trasiga segel.

Sorgen har varit med om att definiera mig och för det är jag tacksam.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag