Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Marcus Birro

Väldigt många uttalar sig tvärsäkert och argsint om något de vet rätt lite om

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I år fyller församlingen Livets ord 30 år. Mycket har naturligtvis hänt sedan starten 1983. Men på något förunderligt sätt får Livets ord inte en rättvis chans att utanför den svenska kristenheten förklara vad som hänt under dessa år, vilka man var, och framför allt, vilka man har blivit.

Få rörelser väcker lika mycket reaktioner som församlingen Livets ord. De flesta vet väldigt lite om församlingen men har en arsenal av fördomar och bestämda uppfattningar. De flesta av dessa uppfattningar går att härleda tillbaka till ett gammalt teveklipp på en dryg minut där grundaren Ulf Ekman talar i tungor. De där sekunderna har på många sätt för alltid förpassat in Livets ord i fördomarnas tröttsamma källare.

Väldigt många uttalar sig tvärsäkert och argsint om något de vet rätt lite om.

På många sätt är Livets ord kristenhetens Sex Pistols. Inte riktigt rumsrena, ständigt i blåsväder, alltid utmanande, ständigt våghalsiga och flera gånger direkt dumdristiga. Jag gillar sådant.

En viktig sak i sammanhanget är att jag heller inte behöver hålla med om exakt allting som Livets ord genom åren har stått eller givit uttryck för. Det är två helt olika saker. Jag försöker hålla spännvidd i detta. Jag uppskattar människor som är tydliga. Eftersom det kräver av mig att tydligt formulera vad jag själv tror på och står för.

Att bli förknippad med Livets ord i den värld jag rör mig i har varit en garanterad och säker källa till att förlora jobb eller aldrig få några. Det där är intressant. Vad är det med en kristen församling där människor tror på Gud och står för det, som provocerar så? Bibeln menar att själva tron i sig alltid kommer väcka ilska och avsky. Det är i sin förlängning rätt läskigt.

Jag har suttit på några svettiga möten med nervösa chefer som frågat ut mig om mina kopplingar till Livets ord. Känslan? Som om jag tillhört maffian, eller känt människor i en kriminell motorcykelklubb. Att skriva den här krönikan är inte särskilt smart. Men det är en utmaning och jag kan inte stå emot sådana. Jag är nu inte medlem i Livets ord. Men jag känner människor som är det och ni får ta mig på mitt ord när jag säger att de är de minst sekteristiska människor jag träffat. Eftersom jag har mina rötter i vänsterrörelsen har jag en del att jämföra med...

Jag känner mig andligt besläktad med församlingen. Det är inget jag skäms över.

Numera är Livets ord en församling som arbetar hårt och mycket med socialt utsatta grupper.

I Uppsala är deras arbete i Gottsunda väl dokumenterat. Sedan starten har församlingen distribuerat 6 miljoner böcker på 50 olika språk. Fler än 56 000 elever har gått Bibelskola och församlingen arbetar med fattiga barn i Indien, med ett stort socialt arbete på alla platser man är på. Man har även arbetat på plats med läkare vid stora katastrofer.

Men framför allt är Livets ord en andlig hemvist för tusentals människor runtom i världen.

Just nu pågår en internationell konferens i Uppsala. Ungefär 12 000 personer från cirka 70 länder är där för att umgås, lyssna på seminarier och föreläsningar. Det finns boktält, restaurangtält och tivoli för barnen. Både präster från Svenska kyrkan och katoliker talar under veckan. Andlig och mänsklig spännvidd således. Väldigt lite av allt det som Livets ord enligt långlivade fördomar sägs vara.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!