Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Marcus Birro

Marcus Birro: Vi blev sjuka av sorg

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är med stingande och stegrande vrede och stor sorg jag läser om hur försäkringskassan (FK) behandlar Jimmy Fredriksson. 

Jag kan en del om den sorgen Jimmy lever i. Jag har varit där. Min hustru har varit där. Under loppet av ett halvår, hösten 2006, förlorade vi två barn i för tidig födsel. Två gånger fick vi sitta vid begravningsbyråns minsta kistor. Två gånger slogs våra liv totalt sönder och samma. Två gånger blev vi sjuka av sorg.

Sorgen har inget stämpelkort. Sorgen har inga visare alls. Den går inte över. Den blir ett med ditt liv till sist.

 

Redan de gamla romarna visste att man kunde bli sjuk av sorg. Alla vet det. Alla utom FK. Det är en stor skam att en av landets största myndigheter inte har empati eller hjärta stort nog att ens begripa vilken avgrund som öppnar sig när man förlorar ett barn. Deras skam är oerhörd. Jimmy Fredriksson är värd upprättelse och en ursäkt.

All stor sorg är förödande. Men sorgen över att förlora ett barn är också skamfylld. Man skäms. Man är rädd för allting. Hur går man vidare? Vågar man drömma igen? Vågar man berätta för andra, sina vänner, sin familj, om drömmen efter barn?

 

Jag vet hur Jimmy mår. Han är en far utan barn. Det är en sorg precis på gränsen av vad en människa orkar med. När man slås i bitar är man inte säker på att man kommer läkas.

Just då vägrar FK se människan, se Jimmys utsatthet eller ens vilja känna hur marken under honom rasar. 

 

När FK beter sig så här underkänner man inte bara Jimmys sorg utan också hans dotters värde. Hur kan FK leva med en sådan fullständig brist på anständighet?

I mina mörkaste stunder skäms jag över att vara sympatiserande Kristdemokrat. Denna skam är delvis deras. De borde ha stått upp för de svaga och vägrat låta resten av regeringen gå så hårt fram mot de sjuka och utsatta.

Delar av Sverige har förvandlats till en krigszon. Det är dessutom den värsta, lägsta, snuskigaste formen av krig; inbördeskrig. Det är regelräta strider dagligen. Människor får sina liv förstörda. Vi har riktat vapnen mot oss själva, blivit blinda i vår säkert välriktade iver att alla ska göra rätt för sig. 

 Civila offer i detta inbördeskrig är sjuka, arbetslösa, mjältsjuka och ledsna medmänniskor som inte orkar ta den där striden, som inte orkar förklara sin utsatthet, sin sjukdom, eller sin sorgsenhet.

 För att orka vara sjuk i dag måste du vara frisk.

 

Jag känner människor som nekats sjukskrivning när en anhörig gått bort, när deras barn har dött i för tidig födsel, när de själva kan visa upp sönderskurna handleder, när de är så långt ner i skiten att de på yttersta allvar funderar på döden som en tänkbar utväg. 

 FK kommenterar inte enskilda fall. Problemet med en sådan hållning är ju att vi alla är enskilda fall. Ett system är uppbyggt av hundratusentals enskilda fall och att vägra tala om ett enda av dessa är fegt, karaktärslöst och väldigt billigt.

Det är extremt ryggradslöst att huka och inte våga ta diskussionen.

Det är väldigt lätt att blanda ihop korten i den här debatten. Men ett kort ligger redan och det är hur vi ser på våra medmänniskor. 

 

Är man sjuk så fuskar man. Frågan vi borde ställa oss; vart leder en sådan människosyn i förlängningen? Borde vi inte i stället vrida hela siktet åt ett annat håll; borde vi inte respektera människor och särskilt sådana som hamnat snett, blivit sjuka, hamnat i djup sorg, eller förlorat sitt barn? 

 Varför är det inte helt obegripligt att bete sig som FK gör mot massor av människor? Varför får detta krig mot landets egna medborgare bara fortgå och fortgå utan att någon sätter ner foten och gör något? 

 

För grejen är den; att det en dag i en inte allt för avlägsen framtid kan vara DU som rasar genom ditt eget bräckliga skydd, det kan vara DU som i desperation vänder dig till FK eftersom din sorg svept undan benen för dig, öppnat en lucka i golvet, har skjutit i sank allt det du trodde skulle hålla dig uppe och då är det DU som är utlämnad till en krigsförande armes godtyckliga utlåtande.

Det är så det känns för många människor i det här landet. Och det är människor som inte kan, orkar eller vet hur man höjer rösten, vilka rättigheter de har. 

På måndag ska Jimmy Fredriksson träffa handläggare från FK i Umeå. Han är värd en ursäkt. Hans dotter, Meja är värd det. 

Det är det allra, allra minsta hela deras familj är värda.

En oreserverad och fullständig ursäkt. Endast så kan FK försöka förtjäna sin anständighet och sin respekt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!