Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Marcus Birro

Marcus Birro: När ersatte vi Moa Martinson med Ullared?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Folket bygger landet, sjunger Ulf Lundell. Det har han rätt i. Min farsa kom hit från Italien på sextiotalet och bodde i baracker ute i Gamlestaden i Göteborg medan han byggde landet ihop med turkar, jugoslaver, finnar och svenskar. Vi är folket. Jag är folket. Du också. Jag är stolt över det här landet.

Jag blir mer svensk för varje år. Samtidigt är det som det svenska i mig tunnas ut, flyter ut i det italienska. Jag är inte hemma någonstans. Däremot är jag alltid hemma med människor som utgöt detta folk. Jag blir aldrig nervös av vanliga medmänniskor. Jag älskar dem med en sorts rogivande ömhet, som man älskar sin bror eller syster.

I Kanal 5 visas nu ett teveprogram om Ullared. Det är en utomordentligt slarvig teveproduktion där allting handlar om att hitta märkliga människor som regisseras att mäta sina kvitton mot en stapel, skratta nervöst med en kundvagn full av duschtvål, eller bara stirra tomt framför sig medan deras fruar handlar fryspåsar för hushållskassan. Programmet är en stor tittarframgång.

 Jag uttryckte vid ett tillfälle min förskräckelse över att så många människor anser att höjden av folklighet är när uppenbart godtrogna och lättlurade medmänniskor drar runt på kundvagnar i ett varuhus som gjort sig känt för att vara enbart billigt. Jag fick vid det tillfället motta rena vidrigheter. Äldre kvinnor har skrivit långa handskrivna brev i återhållsam vrede över att jag svikit den vanliga människan med mitt angrepp på teveprogrammet Ullared.

Det är uppenbarligen så att det är jag som är en finkulturell snobb som föraktar den strävsamma, godhjärtade, och alltid attackerade vanliga människan som antingen handlar på Ullared eller tycker om att titta på när andra handlar på Ullared i teve. Mitt uttalande om vår förkärlek för värdelös teveunderhållning, där människor målas ut som lätt efterblivna av skrupelfria tevekanaler och tevechefer har missuppfattats på ett sätt som saknar motstycke.


Ingenting kunde vara mer förljuget eller snedvridet. Vi är miljoner vanliga människor som ALDRIG skulle sätta vår fot på Ullared. Och det är inte för att vi går med näsan i vädret och tror att vi är elitister, övermänniskor eller förmer än andra. Det är för att vi tror bättre om den vanliga människan. För oss är folkligheten något vackert, något okränkbart, något genuint, något som växer i takt med kärleken.

 För oss är folkligheten ett sätt att vara, tänka och bemöta människor vi möter i vår vardag. För oss är folklighet mer än att degradera oss själva till löjligt lallande lallare som bara duger till att handla billig tvål i storpack. Hur kunde det gå så här snett? Var någonstans gick vi fel och vilse? När ersatte vi Moa Martinson, Dan Andersson, Ivar-Lo Johansson med Ullared, såpor och travet?


Just för att jag är en av er så skäms jag över att vi väljer att bli degraderade till köphetsiga monster i en såpa där bara de redan rika affärsägarna blir ännu rikare och där sådana som vi blir framställda som idioter.

 Min kärlek till den vanliga människan är intakt. Men den här reduceringen till köpdjur, den här medvetna och cyniska skillnaden att vi vanliga ska målas ut som idioter i teve medan "de andra" tittar med ett förfärat öga på oss, gräver diken mellan oss. En vacker dag har vi glömt att vi stod på samma sida och respekterade varandra.