Marcus Birro
Vilka dygn det varit här i Rom. Förväntan har stegrats för varje timma och vid 19-tiden i kväll hade tusentals människor samlats i regnet på Petersplatsen. Några minuter senare kom den vita röken och en timma senare steg en ny påve ut på balkongen framför den jublande folkmassan.
Jorge Mario Bergoglio heter den nya påven men som påve kommer han att heta Francesco. För alla som tjurar över hur illa den katolska kyrkan går i takt med sin samtid var det en bister kväll. Det var nämligen väldigt mycket nytt som slog in. Bergoglio är den förste påven från Argentina. Han är också den första sydamerikanen överhuvudtaget på posten. Vidare är han den förste jesuit som blivit påve. Som sådan har han gjort till sin kallelse och dygd att leva enkelt och genuint.
Han är dessutom den förste icke europieske påve i modern tid.
Bergoglio föddes 1936 i Buenos Aires. Hans far var en invandrad italiensk järnvägsarbetare så det förklarar hans vackert klingande italienska från balkongen i går kväll. Han har studerat filosofi och varit lärare i litteratur och psykologi i Santa Fe och Buenos Aires. Redan 2005 var han den främste utmanaren till kardinal Ratzinger men fick den gången se sig besegrad.
Som jesuit är han van att solidarisera mig de fattiga. Den katolska kyrkan växer så det knakar i just Sydamerika och att de nu får sin första påve är därför verkligen att gå i samklang med tiden. Detta kommer stärka den solidariska, progressiva och varmhjärtade katolska kyrkan i dessa länder och förhoppningen är också att den andliga värmen kan ena inte bara den katolska rörelsen i resten av världen, utan hela kristenheten.
Han är emot aborter och samkönade äktenskap. Men den som på allvar trodde att en påve skulle ha andra åsikter i den frågan lever i en väldigt begränsad del av världen. Han är bibeltrogen med andra ord och något annat var inte att vänta eller förvänta. Givetvis kommer detta väcka anstöt i sekulariserade länder som Sverige.
Han gjorde ett mycket ödmjukt, varmt och förvånansvärt humoristiskt första framträdande på balkongen i kväll.
Särskilt den tysta gemensamma bönen slog an en värdig och mycket andlig känsla i alla oss som var på plats i Rom i kväll. När stadens kyrkklockor rullade runt i gränderna och över torgen här kände jag mig delaktig och mycket stolt över att vara katolik. Jag lever mitt liv i Sverige och där ser vardagen för oss katoliker väldigt annorlunda ut. Här är jag en av många och att få vara på plats en kväll som den i går var verkligen storslaget. Den katolska kyrkan står inför svåra men spännande utmaningar. Nu har vi en påve som kan leda oss igenom dem.