Marcus Birro

Mamma jobbade dygnet runt, tog dessutom extrajobb som städare på ett hotell

Publicerad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Att läsa om mor och dotter Wahlgren är som att stå gömd i deras respektive hall. Man vill egentligen bara fly men man står där man står. Man lyssnar, man läser, man förfäras. Man försöker förstå. Man undrar hur tunt blodet kan flyta när sönderfallet äter det heligaste som finns, familjen, när hatet lösgör kärlekens band mellan en mor och en älskad dotter. När gick det sönder? När öppnade sig golvet mot underjorden? När började blodet flyta tunnare än vatten?

Jag tänker på min egen mamma, så beundransvärd i sin längtan att ge mig en trygg uppväxt. Jag minns henne vid köksbordet i slutet av åttiotalet. Hennes mor, min mormor, hade just gått bort och hon hade skiljt sig från min pappa.

Vi bodde på Nordhemsgatan, några trappor upp från porrbutiken Video Look på Andra Långgatan. Hon jobbade dygnet runt, tog dessutom extrajobb som städare på ett hotell för att ha råd att betala hyra och mat. Ändå fick hon ringa sin pappa för att låna pengar i mitten av varje månad. Jag stod lutad mot dörrposten i mitt rum och hörde desperationen i hennes röst, otillräckligheten, skammen hos en människa som alltid gjort stor sak av att klara sig själv.

Jag älskar min mamma så mycket.

 

Jag tänker på henne när jag signerar mina memoarer under en fin kväll i Torslanda i måndags och jag undrar hur det kändes för henne att tvingas läsa om sin sons missbruk, om hans kaos och förvirring, om hans utsatthet i en värld som hotar att ödelägga alla som vågar vara ömtåliga.

Jag tänker på henne med stor värme. Jag minns hennes slit under min uppväxt. Jag minns hennes glädje under våra resor till Italien, hennes skratt runt bordet hos pappas systrar i Vicenza, och jag tänker på henne nu, gift för tredje gången, glad, varm, tillgiven i sin fina takvåning i Uddevalla. Vilken fantastisk människa. Vilken glöd och vilken lyster runt hennes vassa kanter.

 

Kanske har jag berättat för lite att jag älskar henne? Kanske har jag tagit hennes kärlek för given under alla de här åren. Kanske borde jag ringa oftare, bara prata en stund, en kvart några gånger i veckan. Bibeln talar om att hedra våra föräldrar och det är inget tvång, det är en rättighet, en glädje, en stolthet, en ynnest. Min mamma lever. Jag kan fortfarande berätta för henne hur mycket jag älskar henne, hur stolt jag är över henne och hennes liv, hur glad jag är att hon orkade slita så hårt när jag växte upp.

Det finns en kärlek som aldrig dör. Det finns en gåva som aldrig rycks undan. Kärleken till barnen, familjen, föräldrarna. Jag sviker aldrig den kärleken. Jag sviker aldrig kärleken till min familj. Jag står upp för mitt namn i alla lägen. Jag står upp för den jag är, den jag varit och den jag blivit. Jag står upp för detta blod också när det svallar, också när det har fel, också när det hettar och stormar i artärerna.

 

Kärlek utan villkor. Kärlek som är större än alla livsval. En kärlek större än allting, större än rätt och fel, större än slitsamma separationer, större än revansch, hämnd och begär. Kärleken till familjen är inte förhandlingsbar, den är större än så. Den är försonande och förlåtande i sin natur och uppror mot denna förlåtande kärlek är i sig själv en lögn.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag