Marcus Birro

Jag har världens bästa läsare

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag står i kön till flygplanet till Visby. Jag ska till Gotland och tala om min nya roman. Jag ser Christina Jutterström och legendariska rocksångaren Pugh Rogefeldt. Deckarförfattaren Johan Theorin är också med.
Det är små skrangliga propellerplan och jag är nog trots allt lite flygrädd men Pugh hejar glatt och jag blir som ett barn på jul-afton.
Tänk att han säger hej till mig, en poetjävel i kostym, en person han aldrig har träffat. Det är stort. Jag blir glad. Jag blir glad att jag blir glad. Det finns fortfarande människor som gör mig nervös, som gör mig lite förvirrad, bara genom att vara de de är.
Pugh är en rockhjälte, mannen som uppfann den svenska rockmusiken, som var först med att sjunga på svenska i ett land och en tid som då bara härmade artister från England och USA. Vi har aldrig träffats men han hejar ändå. Jag minns honom ända sedan 1988 när jag stod som femtonåring på Heden i Göteborg och såg honom sjunga Surabaya Johnny med Thåström under Eldkvarns ledning. Cirkus Broadway hette detta fantastiska spektakel som under två somrar förgyllde storstädernas sommarkvällar med lite skitig och whiskeyosande rockmusik.
Jag har inte varit på Gotland på tolv år. Då var jag full och missade allt vackert. Nu är det verkligen en sagoplats, en sorts tillflyktsort för all svensk skönhet. Gränderna, havet, muren, butikerna, hotellen, människorna. Jag har aldrig varit här under överklassens fylleslag. Jag har heller aldrig varit här när åsiktsdjungeln växer okontrollerat den där Almedalsveckan varje år. Nu är jag här för att möta mina läsare. Tillsammans är vi ett sällskap av väldigt olika sorters författare och det är fantastiskt och utsålt med likaledes väldigt olika sorters läsare.

Ibland skymmer jag mig själv. Mina böcker drunknar i en del annat jag gör. Men jag älskar ju att få göra tusen olika grejer.
Jag älskar att min icke-person på kultursidorna gör mig fri och otvungen till hela det etablerade litterära etablissemanget.
Jag har inga vänner där. Jag har bara fiender. Jag behöver inte inta någon position, behöver inte heller vara ängslig för att stöta mig med fel sorts personer. Jag är den jag är. Det är inte mycket, men det är jag.
Publiken skrattar. En poet har alltid den publik hon förtjänar. Jag är så stolt och glad över att ha världens bästa läsare. De skiter i debatten om poesins kris. De har fullt upp med att tillgodogöra sig poesin, genom böcker, genom att dyka upp på litterära sammankomster, genom att leva sina liv i kärlek och tolerans, är de med och skapar poesi själva.

Författare är inget
särskilt märkvärdigt yrke. Jag har aldrig påstått det. Det enda jag är noga med är att förklara att det alls ÄR ett yrke. Jag kan skriva. Jag kan formulera mig i ord. Det gör mig inte till en särskilt märkvärdig människa alls.
Skrivet är ett hantverk och först när jag möter de som läser det jag skriver, som igår kväll i den magiska staden Visby, så lever jag, blir mitt yrke en gnutta viktigt för någon annan.
Litteraturens kraft är starkare än någonsin. En författare som vågar sig ut ur sitt elfenbenstorn och talar så att folk begriper, som vågar vara ärlig också i sin skruplighet, och som aldrig schackrar med sin talang, blir rikligt belönad av sina läsare.
Himlen är som en rubin över hamnen i Visby. Jag går dit och står vid havets fot ett tag innan jag irrar mig vilse med flit bland gränderna.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag