Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Marcus Birro

Marcus Birro: Ingen superhjälte klarar sig undan när febern och ­kräkningarna dundrar in

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dear Tom Cruise. Jag missade ju dig i går. Jag hade biljett till galapremiären av din nya film, "Jack Reacher". Jag hade hängt fram kostymen och den vita skjortan. Jag hade precis tagit en dusch när förskolan ringde och berättade att Milo, vår son, fått vinterkräksjukan. Akta dig för den, Tom. Ingen superhjälte i världen kan klara sig undan när febern, kräkningarna och smärtan dundrar in.

Så jag fick pulsa upp till förskolan och hämta honom. Sedan fick jag pulsa tillbaka samma väg och hämta hans lillasyster. Så i stället för röd matta och premiärfest framför blixtrande fotografer stannade jag hemma och torkade spyor från hallgolvet. Så är det att vara en vanlig farsa i vardagen, Tom, så är det att leva det här livet på livets villkor.

Hörde att du denna onsdag fick en ledig dag över och valde att tillbringa den i vinterkriget som är Stockholm december 2012. Det gjorde du rätt i. Jag kan enkelt föreställa mig att Sverige ser ut som ett sagoland när man inte är van vid dessa arktiska vintrar. Vi som bor i Stockholm kämpar med vår vardag. Det är verkligen solidariskt och rörande att se alla pappor och mammor som hämtar sina barn i pulkor och sedan försöker trixa pulkan, dotter i den, barnvagn, son i den, cykel och två matkassar på styret. Det går. Är kärleken tillräckligt stark så går allting, eller hur?

Men den här vintern lockar tyvärr också fram det värsta ur folk.

 

I går blev jag brutalt utskälld av en busschaufför som ansåg att jag var en idiot som inte vecklade ut (den betalda och klara) biljetten. När min dotter, hon är tre år, blev rädd blev han ännu argare. Sedan tvärnitade han och ville kasta av oss. Sedan åkte han en annan väg utan att meddela oss. När en äldre dam undrade var han skulle stanna nästa gång, fick hon en utskällning som ekade i hela bussen. Man får ha ett stort tålamod i sådana lägen, Tom, man får verkligen anstränga sig. Om du vill göra hela den där sköna Mission ­Impossible-grejen på honom ska du leta efter en äldre man med finsk brytning som körde buss 40 klockan 16.30 från Reimersholme i går eftermiddag.

Annars då? Hur mår du? Hur är det med livet? Hur är det att vara Tom Cruise egentligen? Du är ju en av alla dessa hjältar som följt min generation ända sedan "Top Gun". När du sedan briljerade i filmen "Magnolia" vann du nya ­hjärtan och frälste de du redan hade vunnit. Du är en briljant skådespelare, och på något sätt har din yrkesskicklighet lyckats släta över en del av dina privata snedsprång. Du spikar upp ditt världs­berömda leende mot världen och alla smälter. Du har lyckats behålla och bibehålla din status och ­stjärnbild på en annars ständigt föränderlig himmel.

Det är stort. Även om jag tror att du kan vara lite läskig ibland.

 

Hoppas du vågar dig ut i Stockholm i dag. Det är en vacker stad. Också när andarna dansar som rök över det kalla vattnet vid Nybroviken, kanske särskilt när träden blommar av snö i Humlegården. Hitta gärna några fina antikvariat och leta upp någon fin gammal Hjalmar Söderberg-roman eller liknande. Lyssna på Mauro Scocco och Ulf Lundell. Den senare har gjort en låt som den förra tolkar lysande. Snart kommer änglarna att landa. Jag tror du skulle gilla den sången.

För Sverige är ett land av långa avstånd. Vi är ett land av drömmare och sorgsna poeter. Även om vi är rätt bra på att ljuga fram ett leende i vårt såriga, vintriga, härdade och sagolikt vackra ansikte.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!