Marcus Birro

"Det finns något djupt förnedrande i att se vuxna medelålders män och kvinnor bli fulla"

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I grund och botten tror jag alla människor bär ett sorts missbruk inom sig.

Förstörelsen som en svart blomma, sprungen direkt ur hjärtat. För en del av oss växer en hel skog av rädslor, sorg, flykt och förvirring och vi blir förstörelsens slavar. Men också människor som aldrig säger sig ha problem med spriten beter sig ofta som vilseledda fångar.

Att avstå från sprit på midsommar är inte att tänka på. Inte ens i solidaritet med något av alla de 400 000 barn som lever i hem där en förälder, eller båda, är fast i ett beroende.

En stilla undran: Om det nu är så att du inte har problem med spriten, varför denna benhårda ovilja att vid ett tillfälle välja bort den?

Det är som när ateister blir arga på att det talas om Gud på skolavslutningarna. Om Gud nu inte finns varför blir de då så arga?

Solidaritet med andra har tryckts tillbaka av individens självklara rätt att enbart slåss för sig själv och sina egna utopiska föreställningar. Även de som slår sig för bröstet och yrar om hur mycket de älskar olika dränker alla röster som faktiskt vågar göra just det...

Solidariteten, också den från vänsterkanten, handlar bara om oss och aldrig om de andra.

Varför ska du då i midsommar avstå från sprit när du inte har problem med alkoholen? Kanske finns det barn med i ditt firande. Inbilla er inte att barn inte märker när deras föräldrar och deras vänner dricker. De märker det, och de märker det långt innan ni tror att de gör det. En enda skiftning i tonfall, ett förändrat rörelsemönster, och den självklara tryggheten är som bortblåst.

Visste du att alkoholbranschen omsätter i snitt 3 miljoner kronor VARJE DAG på att göra reklam? Det är fruktansvärt mycket pengar för att sälja in denna livsfara till oss. Reklamen strävar till att avdramatisera skräcken och förnedringen det innebär att leva som eller med missbruk tätt intill.

Med anledning av det startar i dagarna IOGT-NTO en kampanj där vanliga medborgare får tillfälle att reagera på alkoholreklam som främst riktar sig till unga människor. Men alla berörs av vår tids mest älskade bödel.

Det finns något djupt förnedrande i att se vuxna medelålders män och kvinnor bli fulla tillsammans. Våra barn är känsliga som poeter. De registrerar allting med en sylvass noggrannhet som inte alltid går att avläsa i deras ansikten. Det är för deras skull du skulle kunna låta bli spriten i midsommar. Och i solidaritet med den oerhört kompakta och skuldbelagda tystnad som alltjämnt omger den här sjukdomen. Runt just ert bord på gräsmattan, vid bryggan, utanför huset eller i lägenheten, sitter garanterat någon som långsamt och i djupet av sitt hjärta börjat formulera en tanke om att hen kanske faktiskt är alkoholist. Hen möts av en tid och ett samhälle som uppmuntrar till att dricka.

Sådana som jag brukar bli avskrivna som skadade moralister. Om moral handlar om en förhoppning och förtröstan på det mänskliga i människan, en förväntan på att vi kan mer än vi visar, då är jag gärna moralist.

Spriten avhumaniserar oss. I början kan det vara väldigt svårt att upptäcka det, eftersom allt som i förlängningen tar livet av dig till en början känns som ditt livs vackraste vinst.