Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Marcus Birro

Birro: Synen på brott och straff är ett hån

Han ska sitta där i exakt lika många år som hans offer anser att han tog ifrån dem.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sveriges officiella syn på brott och straff är ett hån.

Inte bara mot brottsoffren, utan mot alla oss som försöker leva våra liv anständigt och lagligt.

Att i djupet av sitt hjärta vara solidarisk handlar om att empatiskt sätta sig in i en annan människas situation.

I Sverige handlar allting om brottslingen. Offret, den utsatte, den utsattes anhöriga, den mördades eller våldtagnas omgivning, glöms helt bort. I Sverige straffar det tandlösa rättsväsendet den drabbade en gång till när mördare och våldtäktsmän döms till pinsamt låga fängelsestraff, från vilka de dessutom, som ännu en i raden av skymfer mot den som blivit utsatt, slipper ut i förtid om de skött sig i fängelset.

Det senaste, kanske allra mest motbjudande exemplet, är polismästaren som dömts för grov våldtäkt mot flera unga flickor. Samma hycklande rättväsende som tackar honom för att han skött sig i fängelset, låter också meddela att återfallsrisken för nya våldsbrott är hög.

 

Ändå släpps han ur fängelset. Han satt i fyra år av sina dömda sex. Hur kan de som beslutat detta möta sin förljugna, skamliga blick i spegeln på morgonen? Skäms de inte?

På radion hör jag en av de utsatta flickorna berätta om det helvetiska fängelse som hon suttit i under den här tiden. Det är en skakande redogörelse om en vardag som ständigt går sönder, om rädsla, sorg, skuld och förtvivlan.

Hånet mot henne och de andra flickorna är monumentalt och vedervärdigt. Hon säger att det fängelse som polismästaren låste in henne i genom sitt övergrepp, är för evigt. Hon kommer aldrig släppas ut i förtid. Hennes kamp mot demonerna varar hela livet. I Sverige anser vi att fyra år räcker för en förövare som dessutom till tjänst hade att skydda bland annat just flickor som han i stället våldtog.

 

Det är djupa klyftor mellan folk och elit. Makten tycks hela tiden underlätta för förövarna. Det är obegripligt.

Vanligt folk vill ha kännbara straff och det är bara att hålla med dem. Det är dags att höja strafftiden för grova brott. Det borde vara förbjudet att i förtid släppa ut män som Lindberg. Han borde sitta i fängelse resten av sitt liv. Hans uppgift borde bli att försonas med sig själv och den Gud jag inte tror att han tror på.

Jag skiter ärligt talat högaktningsfullt i om han gjort vad han blivit tillsagd att göra i fängelset. Han ska stanna där. Han ska inte ut. Han ska sitta där i exakt lika många år som hans offer med all rätt anser att han tog ifrån dem. Det är inte rimligt att vi ska dalta med människor som gång på gång kränkt, våldtagit, misshandlat eller dödat andra människor. Deras förlåtelse får komma från Gud. Vi människor i ett samhälle borde kunna konstatera att de förbrukat allt förtroende som fungerande samhällsmedborgare.

 

Att det finns högt uppsatta, medialt drillade jurister, som tycker det är rätt och riktigt att grova brottslingar släpps ut i förtid är både upprörande och djupt beklagligt. Jag hoppas den folkliga vreden kan ge svallvågor in i domstolarna. Så här kommer en enkel uppmaning till er som beslutar detta: Börja döm förbrytarna! Ge dem riktigt långa fängelsestraff. Ge viss upprättelse åt dem som blivit utsatta. Det är faktiskt, i anständighetens namn, det allra minsta ni kan göra.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!