Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Marcus Birro

Alla gör som alla alltid gjort. De håller käften.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Antisemitismen ökar i Sverige.

Judar i Malmö får hakkors målade på sina ytterdörrar, hatbrotten mot judar har ökat och stadens före detta starke man Ilmar Reepalu fick 2012 besök av Barack Obamas speciella sändebud, Hannah Rosenthal, för frågor som rör just antisemitiska brott. Så allvarligt tyckte uppenbarligen USA att det var.

Reepalu har kommit billigt undan allt detta. Han har uppenbarligen ljugit om hur besöket från Rosenthal gick till, han hävdar att det skedde på hans inrådan, Rosentahl hävdar med bestämdhet att det var hon som kontaktade honom efter flera av hans minst sagt märkliga utspel och efter upprepade rapporter om brott mot Malmös judiska befolkning.

Reepalu hävdade bland annat Judiska församlingen infiltrerats av Sverigedemokrater och att judar bör ta avstånd från staten Israels politik.

Judar känner sig otrygga och osäkra i Malmö och säkert på flera andra orter.

Detta i Raoul Wallenbergs hemland Sverige 2013. Det är en stor, stor skam.

Vilka är det då som ägnar sig åt denna rätt dåligt dokumenterade förföljelse? Tidigare var det nynazister, vänsterextremister och högerextremister. Nu har de fått sällskap av islamistiska grupper. Visst är det rörande att så skilda gemensamma fiender som islamistiska grupperingar, högerextremister, och vänsterextremister tycks finna varandra i sitt hat mot allt judiskt?

Lena Posner-Körösi säger att det numera är väldokumenterat, via de själva i Judiska Centralrådet och polisen i Malmö att brotten mot den judiska befolkningen till största delen består av islamistiska fundamentalister. Det är det enda uttrycket som är relevant. Det är inte vilka muslimer som helst, det är verkligen inte de flesta muslimer utan tvärtom en liten, liten grupp, men ingen vågar lyfta den frågan. Så alla gör som alla alltid gjort i Sverige när det blir känsligt. De håller käften. Genom att inte tala om de få, finns risken av att vi inbillar oss att det är de många, eller hur?

Det allra mest anmärkningsvärda är att Socialdemokratiska partiet av någon anledning tycks vilja hysa en person som Ilmar Reepalu. Till valberedningens ordförande, en hög position inom Socialdemokraterna, har valts Reepalu.

Det skickar en del smutsbruna signaler.

USA uttryckte sin oro till den grad att presidenten valde att skicka sitt sändebud till Sverige.

I helgen valdes även Omar Mustafa in i partistyrelsen. Enligt ansedda tidningen Expo också ett suspekt val. Mustafa har bjudit in människor till Sverige som anser att judar mördar kristna barn för att använda blodet i det osyrade brödet. Vid förklaringar har han försvarat sina inbjudningar. Man ska inte döma folk för vilka de (eventuellt) sympatiserar med, det är att göra det för enkelt för sig. Däremot ser det illa ut att Mustafa inte tar chansen att verkligen skriva om var han står i synen på judarna.

Solidaritet handlar om att bry sig om människor som förföljs, också när dessa människor lever andra sorters liv än vi gör. Särskilt då. Vi vet alla, eller borde veta om, förföljelserna mot judarna genom historien, med Förintelsen som hela mänsklighetens svartaste och hemskaste skräck någonsin.

Att Sverige, känt genom historien för sin medmänsklighet och sin tydlighet i värdefrågor, internationellt beskylls för den här typen av vidrigheter är direkt ovärdigt. Att Socialdemokratin inte tydligare tar avstånd från människor i gränslandet för dessa smutsigheter är minst sagt problematiskt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!