Det är ingen kärleksrelation, det är en gisslansituation

Jag fastnar vid Lottas mammas berättelse i förundersökningen. Hur hon ringde och sms:ade sin dotter gång på gång för att tacka för blomsterbuketten till mors dag, hur olikt det var av dottern att inte svara, att hon upplevde det som att hon höll sig undan.

Vad Lottas mamma inte visste då, den 29:e maj, var att hennes mellanflicka fyra dagar tidigare hade suttit hos polisen och berättat allt om tre månaders terror.

Eller att hennes dotter fem dagar senare, skulle slås ihjäl av en för polis och rättsväsende, känd kvinnohatare.

När kammaråklagare Tobias Kudrén i samband med åtalet påtalar att Lotta och hennes sedermera mördare varit ihop "frivilligt", att det inte finns uppgifter på att hon hade försökt att lämna honom, att det finns sms som styrker relationsbrott, blir jag fullständigt iskall.

En man som slår efter en månads förhållande, en man som ringer din arbetsgivare och smutskastar dig, en man som får dina nära och kära att upprepade gånger kontakta polisen, det är ingen kärleksrelation. 

Det är en gisslansituation. 

Den tusen sidor tjocka mordutredningen visar skrämmande tydligt att det inte handlade om de 13 minuterna, från att Martin Jonsson hoppar ur taxin utanför Lottas lägenhet, till hans eget larmsamtal till 112 där Lottas dödskamp ekar i bakgrunden.

Martin Jonsson dödade Lotta långsamt och under tortyrliknande förhållanden.

En månad efter första misshandeln knäcker han ett revben på sin "flickvän" med sådan kraft att hon ramlar ihop på marken, fyra dagar senare tar han stryptag och tvingar henne att sitta på golvet som en hund. Dagen efter en knuten näve mot huvudet och hot om att "plocka ut hennes ögon med en sked". Han fyller badkaret och hotar att dränka henne, och så detta hot (enligt polisförhör) "Om hon kontaktar polisen så kommer hon att råka illa ut genom att hans kompisar kommer att söka upp henne".

Och så frågar ni varför Lotta tog tillbaka sin polisanmälan?

Vem, vem, vem hade vågat i det läget? 

Att Lotta släppte in Martin Jonsson i sin lägenhet den där natten i juni, att han ställde sina skor i hallen, kan inte vara en förmildrande omständighet, hur fint han än ställde skorna.

Hela hans bakgrund och "karriär" gallskriker att det bara var en tidsfråga.

"Det finns inget straff tillräckligt för honom", hävdade en läsare i Expressens livechatt när kammaråklagaren läste upp åtalspunkterna.

Jag känner likadant. Jag kan inte se vilken påföljd som kan stoppa Martin Jonsson. Som advokaten Tove Nichols konstaterade i Expressens tv-studio, den personlighetsstörning som Martin Jonson har uppvisat och byggt på sedan tidig tonår, hade inte gått att terapia bort. Samtidigt, är han inte tillräckligt störd för att dömas till rättspsykiatrisk vård.

Får han 14 år i fängelse och är ute om 8-9 år, vad är han för person då? Fängelsestraff har inte precis förändrat honom till det bättre förut.

Om Martin Jonsson är en tickande bomb som uppenbarligen inte har gått att stoppa, vad kunde samhället ha gjort mer för Lotta? För andra kvinnor i samma situation?

Kontaktförbud till alla kvinnor som vill och önskar, först och främst. 

Och, om en kvinna sitter och berättar för polisen att hon blir slagen, hotad och kränkt av en man, för att fem dagar senare backa och uppger följande två anledningar: hon är rädd för hur mannen (Martin) kommer att reagera när han får kännedom om polisanmälan, och, hon är rädd för att han (Martin) inte ska bli dömd och då kommer efter henne. Då måste väl polisen kunna agera, trots att personen inte varit dömd för våld mot just den här kvinnan tidigare.

Om Martin Jonsson hade tagits i förvar i några dagar när Lotta tog tillbaka sin anmälan på grund av (svart på vitt) sin rädsla för honom, hade vi fått en kränkt men erkänt livsfarlig våldsverkare som tidigare dödat. 

Men kanske hade Lotta levt i dag. 

Hennes sista dag i livet var hon på apoteket och köpte medicin till sin hund, dagen efter skulle hon träna klockan 12.30, står det att läsa i hennes kalender. Där står också skrivet med bläck tre gånger under hennes sista veckor i livet "Avsluta Martin".

Vad det var som gjorde att hon inte lyckades, om hon lyckades och därför fick sitt straff, att hon svarade på hans sms för att hon inte vågade annat eller för att hon ville, det spelar ingen roll.

OM hon hade känslor, ännu värre.

Att öppna dörren för en person, låta honom ställa skorna i ens hall - för att tio minuter senare bli ihjälslagen av samma person i sitt eget ombonade vardagsrum. 

Det är motsatsen till förmildrande.