Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malin Roos

2 000 är redo att köa – varför väntar vi?

Foto: Ylwa Yngvesson

Blod må vara tjockare än vatten.

Men tjockast av allt är sperman.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han fyllde fyra häromdagen och fick en snowracer i present. Jag minns så väl när han föddes, jag stod bredvid i BB-salen, krystade ikapp med modern, grät när han kom ut i sin tagna men fulländade skapelse.

Pappan var inte med, han kom på, i samma minut som min väninna berättade att hon var gravid, att han inte var beredd att ta ansvaret och försvann ur deras liv.

Att bli ensamstående förälder var inget hon valde, och hon hade inte kunnat välja att bli det i Sverige heller.

När riksdagen 2011 röstade nej till att tillåta insemination för singelkvinnor, var det KD som satte stopp (alltid detta KD) och övriga allianspartier hakade på.

Argumentationen handlade om "barnets bästa", rätten till två föräldrar och vikten av blodsbandet.

Jag ska inte förneka att jag blir varm av att höra att min dotter "är mig upp i dagen" med "pappas ögon", och två som delar gigant-ansvaret är såklart det optimala (gärna åtta om du frågar mig).

Men livet ser inte ut så för alla och jag är förvissad om att det viktigaste inte är en mamma-pappa-konstellation som blåser på det skrapade knät när skrutten trillar på asfalten, utan ATT det finns vuxna förebilder som ger trygghet och kärlek.

Att få barn är ingen mänsklig rättighet, men när tekniken nu finns så ska den inte gälla bara för människor som passar enligt en viss mall, eller har mest pengar.

Dessutom VET vi vet att en kvinna som går sönder av barnlängtan är beredd att gå mycket långt för nå dit, ändå.

Innan jul berättade Sveriges Radios "Kaliber" att det har vuxit fram en vilda västern-marknad för spermadonationer på nätet.

"Frida" berättade hur hon stämde möte med en anonym man på en offentlig toalett, medan han "gjorde jobbet" och kom ut med en burk sperma, förberedde hon plastsprutan och inseminerade på plats.

Hon hade ingen aning om donatorns sjukdomshistoria. Lika lite som man känner engångsligget på krogen (en annan variant). Eller, personen man blir kär i vid kaffeautomaten på jobbet.

Hand upp ni som kollade upp era partners gamla släktingars sjukjournaler innan ni skaffade barn. Inte jag, däremot vet jag att Thomas Sörensens morfar, donatorn jag träffar på spermabanken i Århus, var stark som en oxe och blev 93 år.

Det finns aldrig några garantier för ett friskt barn, men registrerade givare är screenade och testade utifrån och in.

Det är säkrare än fulspermier på nätet.

Och om vi ändå pratar "barnens bästa" så är det måhända inte sämre att tidigt får veta att fadern är okänd men "ville hjälpa mamma att få dig" än en pappa som kunde, men valde att inte komma på ditt fyraårskalas.

Sedan i somras ligger en utredning från Justitiedepartementet på remiss där singelkvinnor föreslås få rätt till assisterad befruktning.

Enligt samma utredning skulle uppemot 2 000 kvinnor ställa sig i kön på dagen.

Vad väntar vi på?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!