Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Vi talar om en moralisk härdsmälta

PARIS.

Den här gången är det gråzonernas som utforskas i det som fått namnet Paradisläckan. Därmed närmar vi oss pudels kärna i den snedvridna globaliseringen. På sätt och vis var det lättare med Panama Papers, årgång 2016. Att förfasa sig över tydligt skattefuskande pampar, ett hundratal islamistiska terrorister och andra människohandlare…

Nu rör sig läckorna i gränslandet mellan vad som är lagligt… och hållbart.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

– Jag har inget dåligt samvete överhuvudtaget, jag har för fan betalat för minst tusen skattebetalare, säger Leif Östling till SVT.

Han anser med andra ord att det är hans egen sak att besluta vad som är lagom för honom att betala i skatt. Som skattemoral är det diskutabelt. Som moral kort och gott.

Problemet är att han inte är ensam.

Professor Annette Alstadsæter, vid Handelshögskolan NMBU i Oslo har tillsammans med kollegorna Niels Johannesen och Gabriel Zucman vänt ut och in på dokumentet i den förra årgångens läckor. Deras forskningsresultat är deprimerande. Skattesvinnet från inkomstskatt från vanliga människor i Skandinavien ligger på tre procent. Men i toppskiktet (bör vi här tala om bottenskikt?) så ser det annorlunda ut.

 

LÄS MER: Kungavännen Larry Leksell undvek skatt i Sverige

 

Av de 0,01 procentens mest välbeställda så ligger skattesvinnet på mellan 25 och 30 procent, hävdar professorn. Det innebär inte bara att klyftorna i samhället i samhället är långt större än vad forskningen hittills har visat. 

Vi talar om en moralisk härdsmälta. Om en klass som i likhet med Leif Östling tycks tro att de själva ska bestämma vad de borde betala i skatt. Att det med andra ord står över lagar och regler. Det gör de också. 

De har ju råd att använda sig av råd från 700 specialister och advokater som arbetar på en firma som Appleby – den som nu är i fokus för Paradisläckan.

Vid sidan av det så kan globala firmor som Starbucks konkurrera ut lokala entreprenörer och kaféägare i hela världen. De små har ju ingen chans att skatteplanera som de stora gör. För dem finns ingen Appleby att tillgå. Sådant kallas snedvriden konkurrens och i slutändan oligopol. Det närmaste Sovjetekonomi som kapitalismen har uppfunnit!

 

LÄS MER: Näringslivstoppen Leif Östling pekas ut i jätteläckan Paradise Papers

 

Apple och Nike tillhör de firmor som nu figurerar i Paradisläckan, enligt Le Monde.

I slutändan står vi med befolkningar som knyter nävarna och lyssnar till locksånger från populister av alla de färger och kulörer. De som anser sig ha något vill inte längre dela med sig till de som har mindre. I Katalonien tar det konkreta uttryck.

 

LÄS MER: Kungligheter, politiker och kändisar förekommer i läckan Paradise Papers

 

Det är inte hållbart i en demokrati. Ändå finns det hopp. Demokratiska stater och unioner är starkare än giriga individer. För de har monopol på våld och tvång. 

”Jag är försiktig optimist” säger Annette Alstadsæter till Expressen.

Hon menar att det krävs krafttag och flerpartslösningar på global nivå.

 

LÄS MER: Paradise Papers – detta är advokatbyrån Appleby

 

Framför allt måste man slå där det gör ont. Vi måste slå mot – inte bara de fuskande superrika. Hon menar att det är maskinisterna i det organiserade skattesvinnet som måste bli rädda. Riktigt rädda. Advokaterna, banktjänstemännen och alla de som tror att de kan medverka till svinnet utan att riskera fängelse.

– För de krävs det hårdare straff, menar hon.

Allt för mycket står på spel. Jag har sett det i korrupta länder. Vägar som inte blir av. Ambulanser som står stilla. Sjukhus som inte ger vård. Barn som inte får vård och skola.

Det är dit vi är på väg om folk får bestämma själva vad de anser sig kunna betala i skatt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!