Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Vi är alla anhöriga – oavsett politisk färg

Rebpublikanske toppolitikern Steve Scalise och fyra andra personer skadades när en beväpnad man öppnade eld vid en basballträning. Foto: SHAWN THEW / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

PARIS.

Uppgifterna är ännu knapphändiga om det som presenteras som en riktad attack mot bland andra den republikanske politikern Steve Scalise.

Men några fakta är tydliga: han är skadad. Skjuten av en person med handeldvapen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ingen av de lagar som han under sin karriär har bidragit till att stifta skyddade honom. 

Inte the Eagle GunSafe program som skulle lära barn att grundläggande vapenhantering. Inte heller hans stöd till en president med tydligt stöd för vapenpolitiken.

Men en skottlossning är alltid tragisk och lämnar alltför ofta nära och anhöriga sörjande. Mer än sina aggressiva vapenlagar är det möjligt att spekulera i om inte Steve Scalise blivit skjuten på grund av ett skenande politikerförakt. 

Om så är fallet så måste vi alla känna oss drabbade. Vi är alla, vi som lever i demokratier, anhöriga till den amerikanske republikanen, oavsett vår politiska färg.

I Sverige, i England, i Frankrike, ja, snart sagt över hela den demokratiska världen mördas, skjuts och bespottas politiker just för att de är politiker. De människor som ska förkroppsliga vårt sätt att leva, vår rätt att gräla med varandra och vår rätt att tycka olika. Men också att samlas och stå upp för gemensamma värderingar.

I USA sköts den republikanska kongressledamoten Gabrielle Giffords 2011. Hon överlevde ett skott i huvudet och engagerade sig senare i frågor om vapenkontroll. 

När en man 1981 försökte skjuta president Ronald Reagan så visade forskning att skotten hade föregåtts av ett ökat antal karikatyr- och nidbilder mot presidenten.

Tanken är skrämmande. Det är som om vi alla vore små adrenalinkomponenter i en jättelik, kollektiv varelse.

Vad vi alla gör på vår lilla nivå med skadeglada Facebookinlägg, ironiska gliringar mot politiker eller spydiga tweets påverkar ett samhällsklimat. Det dramatiska symptomutbrottet kan i slutändan ta form av ett oåterkalleligt skott eller en tändsticka mot en flyktingförläggning.

Ja, jag talar om kollektivt ansvar och skuld. Det är aldrig för att det finns någon som är radikalare och galnare än jag själv som det fråntar mig från mitt bidrag till ett kollektivt klimat.

I USA är hatklimatet mot politiker i Washington sedan länge en etablerad brandböld i samhället. Men även vi måste vårda oss. Annars har vi snart inte några riktiga politiker kvar. Bara hårdhudade robotar.

Det goda med denna kollektiva skuld är också att det logiskt sett borde gå att styra åt det andra hållet. 

Så låt oss hålla oss till fakta: Steve Scalise kämpar för en tes att ondas våld ska bekämpas med godas våld. Men han blev också måltavla för ett pyrande våldsklimat.