Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Trump verkar hata det diplomatiska spelet

PARIS.

– Diplomati utan vapen är som musik utan instrument, sa en gång den tyska järnkanslern Otto von Bismarck på 1800-talet.

Nu verkar Donald Trump ha tröttnat på sin utrikesminister, Rex Tillerson. Han gillade helt enkelt inte den musik som han hörde från USA:s främste diplomat. Det kan man förstå om det gällde de påstådda, personliga förolämpningarna som Tillerson ska ha fällt om sin chef, privat beskriven som en intelligensbefriad varelse.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Men sådant brukar man å andra sidan kunna leva med på den nivån. Tillerson lär inte vara den förste ministern runt ett regeringsbord som tror sig vara intelligentare än chefen.

New York Times spekulerar i att Tillerson snart får lämna sin plats till förmån för CIA-chefen, Mike Pompeo. Det är nu som det börjar bli oroande. När president Trump först tillsatte den tidigare oljemagnaten Rex Tillerson så var det just för att Exxon Mobil-chefen inte var diplomat. Näringslivstoppen skulle i stället ha som främsta kvalitet att fixa avtal, deals. Den egna administrationen skulle dessutom fettsugas rejält med tusentals avgångar som följd. Den kuren tog mycket av Exxon Mobil-chefens energi.

Problemet för Trump är att däremellan ägnade sig utrikesministern ändå lite grand åt diplomati.

Diplomati, för den som har missat det, handlar i regel om kompromisser. Om att hitta den bästa av sämsta lösningar. Eller att få till och behålla allianser, även om alla i laguppställningen inte är överens om allt. Om att svälja sitt ego.

 

LÄS MER: Uppgift: Donald Trump planerar att sparka utrikesminister Rex Tillerson

 

Kärnvapenavtalet med Iran är ett skolexempel på lyckad – och därmed helt oglamorös – diplomati. Här har vi ett land som står på randen att bli en kärnvapennation. Flera länder med helt olika intressen går samman och nöter bord och dyra hotellrum i Genève under något årtionde ända tills alla parter är lika missnöjda… och skriver under papperet på bordet.

Rex Tillerson. Foto: SAIT SERKAN GURBUZ / AP TT NYHETSBYRÅN

Till och med Rex Tillerson insåg ganska snart att det inte fanns någon annan väg att gå om världen inte skulle stå med ytterligare en kärnvapenmakt mitt i Mellanösterns krutdurk.

Troligen insåg även Donald Trump det, eftersom han inte ännu har vågat riva upp avtalet helt som han lovade under sin presidentkampanj. Istället bollar han över dokumentet för utvärdering till USA:s folkvalda. Om det är ett sätt att låta dem stå med ansvaret att svälja djupt och acceptera avtalet kommer framtiden utvisa. Kort sagt, presidenten har inte kunnat släppa det diplomatiska spelet helt.

Men han verkar hata det.

 

LÄS MER: Rex Tillerson om tidigare bråkat med Donald Trump

 

Om nu CIA-chefen Mike Pompeo tillsätts så står USA:s diplomati med en man som har försökt tuta i sina medborgare att Iran stöttar al-Qaida. Finesser som att al-Qaida är extrema sunniter som över hela jorden kämpar mot sina ärkefiender shiamuslimerna, Hizbollah med flera, behöver vi inte gå in på här. Det är så dumt att till och med en oljemagnat kan fatta det.

USA:s president Donald Trump. Foto: AL DRAGO / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Samma tongångar gäller med viss variation i Nordkoreakrisen. Trump vill inte framstå som en kompromissare (läs diplomat) där heller. Det bådar också illa.

För om diplomati utan vapen är som musik utan instrument… vad är då motsatsen? Instrument som inte blir musik? 

Som bara blir krigsbuller?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!