Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Salehs död riskerar öppna fler dörrar till helvetet

Rebeller samlas utanför förre Ali Abdullah Salehs bostad. Foto: HANI MOHAMMED / AP TT NYHETSBYRÅN

PARIS. Om jag säger Sarajevo eller Mosul så associerar säkert en del läsare till många bilder som gör ont i magen. Men hur många av oss ligger sömnlösa för ordet Taïz?

Staden som ligger i ett bergsmassiv mitt i stridslinjen mellan det norra och södra Jemen var länge en blomstrande kulturstad. Det finns till och med sjukhus som fortfarande heter det ”svenska sjukhuset” där. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu kryllar stadskärnan av olika radikala miliser, däribland islamiska staten. På kullarna runt staden har i huthirebeller i åratal skjutit med kanon ned mot civilbefolkningen. På vägen till Taïz rånas hjälpsändningar av allt mer anonyma miliser. Sjukhus bombas från luften med hjälp av vapen och luftledningscentraler tillverkade här hemma i Europa och i USA.

Jag har själv sett i Sydsudan vad kolera gör med en människa. Den töms på alla vätskor tills allt för ofta död inträffar om personen, ofta barn, inte får vård. I Jemen finns den största koleraepidemin i världen, just nu.

I krigets rättslösa stat kommer barbariet in genom varenda köksingång. Barngifte florerar överallt.

I norra Jemen kan man förlänga listan med malaria och allmän brist på bränsle för att värma sig i vinter eller mat att ställa på bordet. Tro mig: att huttra i en källare när bomber smäller utanför huset är inget liv för någon. Allra minst för ett barn.

 

Detta är ändå vad en medarbetare till det internationella Röda korset, ICRC, nyss vittnade om i hackiga meddelanden över WhatsApp till Expressen.

Den gamle diktatorn Salehs död riskerar öppna fler dörrar till helvetet – mest på grund av att han har så många söner och brorsöner i livet. 

Att Jemen har fått sjunka ned i ett sådant inferno har många orsaker. Men en av dem är att internationella journalister med några ytterst få undantag inte släpps in i landet. För så har Saudiarabien beslutat. Det är de som styr över luftrummet, över trafiken i det Röda havet och vid gränserna mot land.

Jag skriver det inte för att sätta journalistkåren på höga hästar. Men när vi som medborgare inte ser något så är det svårt att förfasa sig över det. Tragedin kläs i en mjuk bomull av abstraktion. 

Det hade kunnat vara annorlunda. Men av någon anledning så har inga av dessa stora och medelstora vapentillverkare i Väst aldrig satt press på Saudiarabien att öppna upp för insyn i Jemen. Av ytterligare någon anledning så finner sig FN i att journalister inte får stiga på deras hjälpsändningar till Jemen. 

 

När slog Margot Wallström näven i Säkerhetsrådets bord om detta senast? Det måste ha varit så tyst att jag missade det i alla fall.

FN, ni vet världssamvetet, världens i teorin starkaste makt…

Det är en av detta årtiondets största tragedier och skandaler. Här om någonstans behöver världen få upp ögonen. För gråzonerna i konflikterna är många. Det bildar en enda tjock dimma av ondska.

Huthirebellerna påstås rekrytera barnsoldater. För en månad sedan sköt de en missil mot inrikesterminalen på flygplatsen i Saudiarabien huvudstad. Sådan gör inte barfotarebeller utan bara soldater som har rejäl backup. 

I Söder där Aden är en sort inofficiell huvudstad är kaoset så utbrett att stadens guvernör knappt vågar sig utanför militärlägret längst ute på udden. Islamiska staten kör en taktik att verka under radarn och gifter diskret in sig i klan efter klan. President Hadi sätter inte ens sin fot i landet. Aden var en gång i tiden en av världens största hamnar och en av Mellanösterns glittrande kulturstäder.

Men det vi inte ser är det svårt att fälla tårar över.