Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Politikernas skräck är att framstå som mjukisar

Storbritanniens premiärminister Theresa May. Foto: JAMES GOURLEY/REX/SHUTTERSTOCK / JAMES GOURLEY/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES
Frankrikes president Emmanuel Macron. Foto: YOAN VALAT / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

LONDON/PARIS.

Den handlar inte om ett land i krig som Ukraina, eller i svallvågorna av en statskupp som Turkiet. Det är den moderna demokratins två grundpelare, Storbritannien och Frankrike, som vacklar i fråga om mänskliga rättigheter.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I Storbritannien rasar debatten under valkampanjens sista timmar. Premiärminister Theresa May vill riva upp lagar som garanterar mänskliga rättigheter i den mån de står i vägen för säkerheten. 

Landet har upplevt tre hemska terrorattacker på kort tid. 

Exakt vad dessa lagar kommer att få för följder är tidigt att säga. Men det skulle av allt att döma innebära det att personer ska kunna hållas i fängsligt förvar i upp till en månad på misstankar om brott eller om förberedande om brott. 

Om misstankarna är tillräckligt allvarliga ligger det i samma linje att en person ska kunna utvisas till vad som presenteras som ett hemland. Även om det landet skulle vara en regim där polisen notoriskt eftersätter mänskliga rättigheter på polisstationer och i fängelser.

 

Frankrike lever redan sedan snart två år i ett undantagstillstånd som har sina juridiska rätter i Algerietkriget på 1950-talet. Nu arbetar den nye presidenten Emmanuel Macron på högvarv med att presentera ett nytt lagpaket till midsommar. Det går ut på att avskaffa undantagstillståndet… genom att i praktiken göra det permanent. 

 

LÄS MER: Så tycker de största brittiska partierna 

 

Av de uppgifter som har läckt till Le Monde handlar det om att aktersegla domstolsväsendet. Inrikesministeriet ska hädanefter styra vem som ska tvingas bära elektronisk fotboja eller sättas i husarrest kvälls- och nattetid. Dagtid kan personen tvingas anmäla sig tre gånger om dagen på polisstationen. 

Den europeiska demokratin har, hårdraget, två ben. Den franska revolutionens mänskliga rättigheter från 1789 är ena benet. Det andra benet är Storbritannien som 1679 uppfann habeas corpus – principen om att alla har rätt att veta vad de anklagas för.

Inget av dessa ben är ännu amputerat, men man kan konstatera att de haltar båda två.

”Än sen?”, tycker många som med rätta anser att säkerheten är den främsta av rättigheter. Kan man inte gå på en konsert, gå och handla mat, titta på ett fyrverkeri eller ta en öl utan att bli dödad och lemlästad så tjänar inte demokratin till mycket. 

Men så lätt är det inte. Det handlar inte om fina principer för principernas skull. I Frankrike är det efter snart två år av undantagstillstånd politiker – inte främst poliser – som vill ha fler inskränkningar i medborgarens rättsskydd. 

Politikernas skräck är att framstå som mjukisar. 

Polisernas fackliga företrädare ser ofta lagstiftarivern som politiskt gestikulerande, med en begränsad effekt i spaningsarbetet. Det de vill ha stavas bättre informationsutbyte, fler ögon och fler nävar. Närpoliser och krypteringsexperter.

De mänskliga rättigheterna kan åsidosättas om nationen svävar i akut livsfara, heter det i olika konventioner. 

Nu har några tusen blodtörstiga jihadister lyckats slå sprickor i ett månghundraårigt demokratibygge. De dansar nog på borden i sina källarhål i Raqqa just nu.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!