Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

May blir en förlorare oavsett hur det slutar

Theresa May. Foto: EVENING STANDARD / EVENING STANDARD / EYEVINE/IBL EYEVINE

LONDON. Brittiska väljare lider av samma identitetskris som alla andra i Västvärlden. Vi byter partifärger efter årets säsonger. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Politisk tillhörighet är allt mer på lån och är inte längre något som vi bara ärver av föräldrar eller får med postadressen. ”Jag har principer och gillar du inte dem så har jag andra”, sade komikern Groucho Marx en gång tiden. Att vara ombytliga är just vad vi inte längre tål med våra politiker, men däremot med oss själva. 

Därför blir torsdagens val i Storbritannien extra spännande och oförutsägbart. Mot de ombytliga väljarna står klara, tydliga politiska visioner. Så var också fallet under det gångna årets valkampanjer i Österrike, Nederländerna och i Frankrike.

Nu står återigen miljoner europeiska väljare framför tydliga vägval.

I Storbritannien säger över hälften av väljarna att de inte känner igen sig i något av de politiska partierna. 

Det borde kanske premiärministern Theresa May ha funderat på innan hon för ett par månader sedan utlöste det omval som skulle stärka hennes position. Det skulle bli en kröning, en jordskredsseger. Som det ser ut i dag så kommer hon att bli förlorare vare sig hon vinner, vinner knappt – eller än mer oväntat: förlorar. På några veckor har hon gått från programmerad triumf till att kämpa på barrikaderna för att behålla hundratals svajiga valkretsar.

Det kallas för väljarsmisk. 

– Brexit är viktiga saker, sa premiärministern under onsdagen.

Hon hoppas fortfarande på att hennes person står för stabilitet och styrka i ett konservativt och terrorhotat land.

Theresa May har tvingats på defensiven efter att ha sparkat tusentals poliser.

Nu säger hon sig i stället vara redo att putsa skorna med de mänskliga rättigheterna om det kan hjälpa henne att straffa misstänkta terrorister hårdare. 

– Fem år till av nedskärningar, stormar utmanaren Jeremy Corbyn från Labour å sin sida och hoppades på att folk fått nog. Hans svar är att spendera ändlösa mängder miljarder till att bygga upp en ny, statligt styrd välfärdsstat. Hyror ska kontrolleras, studier ska bli gratis…

Jeremy Corbyn. Foto: ROB PINNEY/LNP/REX/SHUTTERSTOCK / ROB PINNEY/LNP/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES

Corbyns valstrateger sticker inte under stol med strategin att låta honom framstå lite som USA:s Donald Trump: vara sig själv, säga och göra oöverlagda saker ibland. Så länge han bara är annorlunda.

Bland många unga som inte har vuxit upp under årtiondena innan Margaret Thatcher och liberalismen tog över i Storbritannien låter det som ljuv musik med en liten dos av planekonomi och styrda hyror. Den generationen har under sin uppväxt bara sett multinationella företag smita undan skatter och sko sig på den globala konkurrensen.

Därför hoppas Jeremy Corbyn få samma vind i seglen som nyvänstern och populismen har fått i Spanien, Frankrike och i viss mån i Italien. 

Ingen av de vänsterrörelserna har dock hållit hela vägen i mål.

Å andra sidan har just britterna slagit världen med häpnad förr. Men att ge Jeremy Corbyn segern efter att ha röstat för ett uttåg ur EU vore verkligen marxistiskt. 

I Groucho Marx anda, vill säga.