Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Macron – från häcklad till en modern Napoleon

PARIS.

Politik är som ost i Frankrike, något som fransmännen älskar i alla dess former. Men åtta olika val på mindre än ett år tog nästan musten ur fransmännen själva, vilket visade sig i det rekordlåga deltagandet i den sista rundan.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Söndagens låga valresultat tyder också på Frankrike törstar efter förändring, men väljarna litar ändå inte till hundra procent på den nya majoriteten. 

Macrons La République en marche, LREM, fick runt 311 säten plus stödpartiet MoDems femtiotal. 

En viss tvekan märktes också i många kafé- och middagsdiskussioner de senaste dagarna. 

Många är lite ängsliga över att Macronomanian är på väg att skapa en (snudd på) enpartistat med ett snart permanent undantagstillstånd. En av Macrons första lagpaket blir nämligen att avskaffa undantagstillståndet, genom att föra in de främsta bitarna av det i lagboken.

Många som har röstat på den 39-årge presidenten oroar sig för vad Macron eller nästkommande hans efterträdarekan göra med en sådan makt på olika områden.

Trots den något ljummare entusiasmen ska man inte glömma vilken resa Frankrike har gjort sedan förra hösten.

I åtta primär- president- och parlamentsval har de franska väljarna åstadkommit mer än på årtionden.

Hollande, en sittande och en före detta (Sarkozy) president kastades ut, trots att de troddes vara de solklara presidentkandidaterna.

Fillon, en i primärvalet segrande före detta premiärminister kastades ut från vad som skulle vara en promenadseger.

Socialistpartiet, det största partiet i parlamentet, förnedrades och nästan förintades.

Front National, den EU-fientliga populisthögern bakom Marine Le Pen gick från att vara det stora hotet till att bli en serial loser med otydlig framtid de närmaste åren.

Den konservativa högern står inför en starkt hotande splittring i två falanger.

Antalet kvinnor i parlamentet har gått från var fjärde till fyra av tio.

Medelåldern i parlamentet har sjunkit drastiskt över en natt.

Emmanuel Macron, en 39-årig man, gift med kvarts sekel äldre fru, gick från att vara en häcklad, okänd yngling till att bli en mäktig, modern Napoleon Bonaparte.

La République en marche, LREM, ett parti som inte ens fanns för ett år sedan har tagit över en överväldigande majoritet i Nationalförsamlingen.

Den politiska mittfåran blev den nya gräddfilen efter årtionden av flörtande med extremhögern.

EU-entusiasmen fick Macron att spela Beethovens glädjehymn som segerlåt.

Frankrike gick från att vara gäspigt och mögligt som en gammal roquefortost till att bli en pigg utmanare av både Trump och Putin.

Vem sade att politik var tråkigt?

Nu återstår att se vad Macron kommer att uträtta med sin nästan totala makt. Förväntningarna kommer att vara i nivå med mandatet.

Det kommer inte att räcka med att göra Versailles till en ny festlokal och att få OS-spelen till Paris 2024. Få presidenter har haft så kort tid på sig att kunna visa konkreta resultat.