Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

I samma stund som vi har sålt dem, så gör de oss svagare

Foto: BULLIT MARQUEZ / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: BULLIT MARQUEZ / AP TT NYHETSBYRÅN

PARIS.  Filippinernas president Rodrigo Duterte uppmanade i häromdagen landets soldater att skjuta kvinnliga rebeller i slidan med sina automatkarbiner. "För utan vagina är de oanvändbara", förtydligade han. 

Sveriges kommer nu att sälja kanoner till regimen. Åtminstone är det dithän det lutar enligt vad Aftonbladet erfar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vet inte hur feministisk det är som utrikespolitik, men människorättsorganisationen Human Rights Watch såg i alla fall uttalandet som en tydlig uppmaning till sexuellt våld.

Det är inte ett oväntat uttalande från presidenten. När han var borgmästare hade han beklagat att han inte "var först" i kön när en ung, australiensisk missionär gruppvåldtogs i ett fängelse.

"Det är så som män pratar", skulle presidenten ha svarat med ett garv om han stod mitt emot i skrivandes stund. Sen skulle Duterte kanske ha skojat om att spela bowling med knarkares skallar eller något i den stilen. 

För det är så som "Asiens Donald Trump" uttrycker sig. Plumpt, aggressivt och drastiskt.

 

På hemmaplan i stora folkliga lager har det gjort honom vida populär. Filippiner som i årtionden har sugits ut av ett dussintal stenrika och korrupta familjer ser skillnaden. Här kommer en man som talar som folket på gatan. Eller i värsta fall som fyllot om hörnet. Men de kan relatera till honom.

Än sedan, kan man tycka? Jo, det finns en tydlig blodig baksida. En mörk verklighet som fotograf Niclas Hammarström och jag kunde iaktta natt efter natt under ett reportage i Manila.

Människor avrättas i tusental av polis eller av civila dödspatruller. Ofta är skillnaden hårfin mellan dödskommandona. Kyrkan protesterar, advokater och människorättsorganisationer lika så. Många lever i skräck i slummen, gripna mellan maffiors våld och polisens lika blodiga metoder.

Filippinerna är fortfarande en demokrati. Presidenten är vald. Och han är önskvärdare vid makten än de jihadister från Islamiska staten, IS, som hans armé bekämpar. 

Men Dutertes land blir för varje dag ett skolexempel på en så kallad illiberal demokrati eller en demokratur. Alltså alla de där fina orden som nu hittas på för att definiera presidenter som börjar bete sig som diktatorer så fort de blivit folkvalda.

Ska Sverige sälja vapen till demokratier i utförsbacke? Så sent som i förra veckan beslutade Internationella domstolen i Haag att utreda brott mot mänskligheten i Filippinerna.

 

Men våra svenska vapenhandlare har ytterligare ett argument med sig i portföljen. 

Det folkrika och USA-allierade Filippinerna har i årtionden varit en viktig bricka i en region där en av de största upprustningarna nu pågår. Spänningen ökar allt mer. Filippinerna har territoriella gräl med Kina om några öar i Kinesiska sjön.

– Jag ska åka vattenskidor dit och ta med den filippinska flaggan, har presidenten sagt.

Sitter man i Försvarsstaben i Stockholm och spelar schack med världen som bräde så kanske Filippinerna framstår som en långväga allierad i Asien. Den vita och inte den svarta rutan…

Det är detta som är förbannelsen med vapen och exporten av dem. Vi kan känna oss starka med våra kanoner och vår vapenindustri. 

Men i samma stund som vi har sålt dem, så gör de oss svagare, diplomatiskt och politiskt.

Eller vad ska vår nye ambassadör i Manila säga dagen då våra kanoner urskillningslöst har massakrerat en by, misstänkt för att ha inhyst jihadister? Spela chockad?

För det är en överhängande risk att det förr eller senare kommer att hända.

Det finns ingenting som en gratis lunch. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!