Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Forskarna var rädda för att berätta

Moçambique sköljs över av vatten
Foto: ANDRE CATUEIRA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

PARIS. När Expressen för snart två sedan sparkade igång en av svensk press mest ambitiösa satsningar på klimatjournalistik var vi i kontakt med många framstående forskare i Sverige.

Det fanns en genuin oro bland dem. Men inte alla gånger på det sätt som vi hade väntat oss.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Oj, men ni kommer väl inte dramatisera?”, fick vi ofta höra. De som satt i planetens kontrollrum och såg det röda blinkande lamporna föreslog försynt att vi skulle fokusera på de goda exemplen. På kommuner och samhällen där man här riggar upp en solpanel och där hittar smarta lösningar på samåkning. Ja, det är så klart viktigt. Också.

Oron kom ofta från några av våra mest framstående experter på klimatkrisen. Flera av dem fruktade att om man ruskar om läsare och tittare med allt för brutala effekter av klimatkrisen så skulle medborgarna dra öronen åt sig. Sätta på skygglappar och krypa ihop bakom vår LED-lampa framför en streamad film. Fly den globala verkligheten.

Det är en naturlig reaktion från i regel lika välutbildade som väluppfostrade människor som älskar att fördjupa sig på sina specialområden på olika lärosäten.

Det är obekvämt att gorma, skrika och spotta på mattan. Det är sällan något som våra föräldrar uppmuntrar oss till att göra som små.

Men vad ska vi nu säga när Moçambique sköljs över av vatten djupt som våningshus? När hundratusentals människor befaras befinna sig i områden under cyklonen Idais vatten? Hela regioner är isolerade från omvärlden. Våra forskare och experter har redan dragit tydliga likhetstecken mellan brutala orkaner och uppvärmningen.

Människor och djur dör. Skördar förstörs. Rapporter om lik som guppar i vattnet börjar strömma in. Om varje liv som nu slocknar i Moçambique kunde tjuta som en siren skulle det höras runt hela världen.

Visst, det sker långt borta. Igen. Katastrofen bedöms redan av somliga som värre än orkanen Katrina som svepte över New Orleans 2005. Men det sker i ett land som redan har liten kapacitet att försvara sig mot vattenmassorna och eventuellt de kommande vattenepidemierna som kolera och tyfus. Moçambique har redan börjat knaka i fogarna av en tung – länge dold – statsskuld. Unga jihadister har nyligen börjat utföra vansinnesdåd.

Och nu detta?

Om inte forskarna ville spotta på mattan och skrika på katastrof så har i alla fall deras barn börjat ta på sig den uppgiften.

Det är nog det enda ljuset just nu.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!