Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Få väljare kommer att bli uttråkade i Frankrike

PARIS. Nu hände det igen: miljoner fransmän bänkade sig igår kväll framför en direktsänd valdebatt i det franska presidentvalet. Ett val där allt kan hända, men två tippade finalister drog det mesta av uppmärksamhet till sig i valstriden: den liberale Emmanuel Macron och högerpopulisten Marine Le Pen.

Den duellen håller på att bli en av de mest färgstarka på årtionden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I ena hörnan står Marine Le Pen, en luttrad 48-årig politiker. Sedan barnsben har hon vaggats in i pappans populism. Hon är uppväxt i ett hem som bombades när hon låg och sov. I skolan blev hon snabbt varse vad det innebar att ha en pappa som var antisemit, anti-arab och anti det mesta. Hemma lekte hon bland alla möjliga personligheter som var bittra från det koloniala Algerietkriget.

När mamma och pappa skilde sig uppmanade pappa Jean-Marie Le Pen ex-frun att ta städjobb om hon ville ha pengar efter skilsmässan. Sagt och gjort, Marine Le Pens mamma vek ut sig naken i ett herrmagasin med städbalja och kvast.

Sådant fostrar. Marine Le Pen tydde sig till pappa och gick i hans fotspår. Hon blev en slipad politiker – till och med mer slipad än pappa. Hon har definitivt haft bättre sinne än både pappa och de flesta konkurrenter för vad folk utanför parlamentet tycker och tänker.

Bara ett exempel: 2011 blev Valutafondchefen och den tippade presidentkandidaten Dominique Strauss-Kahn anklagad för att ha våldtagit en städerska på ett hotellrum i New York.

Marine Le Pen var den första politikern i Frankrike som inte reflexmässigt tog hans försvar bara för att han var fransman. Istället påpekade hon att det kanske fanns en kvinna som var ett offer. Den lilla människan mot de mäktiga.

Marine Le Pen blev så duktig att hon snart inte bara tog över pappas parti. Hon kastade också ut pappan från partiledningen Foto: Lionel Bonaventure / AP TT NYHETSBYRÅN

Marine Le Pen blev så duktig att hon snart inte bara tog över pappas parti. Hon kastade också ut pappan från partiledningen. Ett länge planerat fadermord, ansåg många.

Pappas politik har däremot inte ändrats mycket mer än till förpackningen. Innehållet är samma företräde för franska bolag framför utländska (inklusive EU-konkurrenter) och företräde för franska medborgare till jobb, utbildning och hälsa.

Nu hoppas Marine Le Pen att valet ska bli en fråga inte om höger mot vänster, utan om globalt mot nationellt.

Opinionssiffrorna talar i skrivandes stund för att hon kan få rätt.

Den aldrig tidigare folkvalde 39-årige Emmanuel Macron är hennes önskedröm som motståndare. Han står för allt som högerpopulisten föraktar: han är hjärtligt entusiastisk till ett fördjupat EU-samarbete för att stå emot både Putin och Trump. Macron anser inte att Syriens diktator - som enligt rapporter - gasar sitt egna folk är en civilisationens försvarare. Han är skolad i republiken alla gräddfilsskolor och har dessutom arbetat på banken Rotschild. Bara det får Nationella fronten-anhängare av pappa Jean-Maries generation att ana en judisk frimurarkomplott av världsomspännande vidd…

Emmanuel Macron är inte den beskedlige svärmorsdröm som hans yttre ger sken av, skriver Expressens Magnus Falkehed. Foto: Christophe Ena / AP TT NYHETSBYRÅN

Samtidigt är Emmanuel Macron inte den beskedlige svärmorsdröm som hans yttre ger sken av. Han tvekade inte heller att begå en form av fadermord när han körde över sin inte ont anande arbetsgivare och mentor, president François Hollande. Det var till stor del Macron som punkterade presidenten chanser att ställa upp till omval – trots att han inte ens hade ett eget parti. Inget dåligt schackspelande av en ung man som lärde sig politiken som rådgivare åt just François Hollande.

Emmanuel Macron har alltid varit en uppmärksam elev. Så till den graden att han kom att gifta sig med sin egen, tidigare fransklärarinna från gymnasiet, 24 år äldre än eleven.

I det konservativa Frankrike tyder enbart det på en stark vilja och kapacitet att inte lyssna på vad andra tycker och tänker.

Med sådana möjliga finalister kommer få väljare att bli uttråkade.