Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Ett 11 september för fransk partipolitik

Bilden på Frankrikes regerin togs i dag i Elyséepalatsets innertrappa. Foto: PHILIPPE WOJAZER / POOL / EPA / TT
Visst finns där små detaljer som får fransmännen att höja ögonbrynen, den långe och konservative premiärministern Edouard Philippes skägg till exempel, skriver Magnus Falkehed. Foto: PHILIPPE WOJAZER / POOL / EPA / TT

PARIS. Klassfoton har något magiskt över sig – speciellt när det är en bild på Frankrikes regering. Den togs i dag i Elyséepalatsets innertrappa. Elva kvinnor och män står uppradade och uppklädda med ett allvar som spontant för tankarna till en begravning.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är i mycket vad det handlar om: en begravning av europeisk partipolitik.

Visst finns där små detaljer som får fransmännen att höja ögonbrynen, den långe och konservative premiärministern Edouard Philippes skägg till exempel. 

Något sådant har ingen fransk premiärminister burit sedan en viss Paul Ramadier spetsiga skägg och mustach, 1947.

Den skäggige föregångaren kastade ut kommunister ur regeringen, fick kämpa mot kravaller på Paris boulevarder och kunde bevittna krigsbrott som hans armé utförde på Madagaskar.

Historien riskerar stamma. Den nya vänster-högerregeringen säger sig vilja genomföra tuffa reformer som ska göra det lättare och billigare att sparka anställda. Men också att nyanställa. Under fredagen inspekterar överbefälhavaren Macron sina trupper i Mali. På alla viktiga poster sitter EU-vurmare. Den urgamla ursäkten att det är Bryssels fel att saker inte fungerar som de borde i Frankrike kommer inte att hålla längre.

Ministrarna kallas redan för EU-talibaner av sina kritiker. 

Men de tar kritiken med ro:

– Fransmännen har väntat på resultat i tjugo år. Vi har inte rätt att misslyckas, sade Bruno Le Maire, nytillsatt ekonomiminister och överlöpare från högeroppositionen. 

LÄS MER: Paret Macrons nya liv i Elyséepalatset i Paris

Den oppositionen leds i dag av François Baroin, en man som för några år sedan snodde jobbet som ekonomiminister från Bruno Le Maire med hot om avgång och skandal om inte han fick det. Bruno Le Maire förlät honom det aldrig och fick idag sin revansch.

Och vad ska man säga om överlöparen och boxaren Edouard Philippe (premiärministern med skägget)? Han har legat i tyst gerillakrig med sin partiledare, förre presidenten Nicolas Sarkozy. En gång började de till och med inleda ett fysiskt slagsmål.

Alla dessa anekdoter (och det finns många fler) kan tyckas fjuttiga inför den stora politiken. 

Men sanningen är att det har blivit så liten skillnad mellan vissa demokratiska partiers linjer att det ofta räcker med lite personligt groll för att få folk att hoppa häck i partipolitiken. Det har Frankrikes nye president Emmanuel Macron förstått med en genialitet som gränsar till furstens rådgivare Machiavelli i renässansens Italien.

Visst finns där små detaljer som får fransmännen att höja ögonbrynen, den långe och konservative premiärministern Edouard Philippes skägg till exempel, skriver Magnus Falkehed. Foto: PHILIPPE WOJAZER / POOL / EPA / TT

Den bomb som han nu slänger in i parlamentet är ett 11 september för den franska partipolitiken. 

Macron har förstått att en EU-vänlig socialdemokrat har mer gemensamt med en konservativ EU-vurmare än med många av sina partikamrater på vänsterkanten. Och tvärtom.

Chockvågen av den bomben lämnar inte ens extremhögern intakt. Där har plötsligt en del av den Nationella Fronten insett att de har mer att göra med en värdekonservativ höger än med vissa partikamrater som har sina rötter i extremvänsterns arbetarrörelse.

Den stora frågan är bara om det kommande parlamentsvalet i juni får hela Nationalförsamlingen att sjunka som ett ruttet skepp eller om presidenten lyckas snickra ihop en sjöduglig flotte i tid?