Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Militär vägrar släppa kontrollen över folket

Kvällen före den stora manifestationen och många av stadens invånare är ute och firar att den sittande presidenten ska avgå. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Men folket vill mer än så. Man kräver att alla ska avgå i den sittande regeringen. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

ALGER. 

– Vilka är ni? Var kommer ni ifrån?

– Vem är du själv?

– Säkerhetspolisen, säger mannen och visar diskret ett legg i skjortans bröstficka.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Scenen upprepar sig om och om igen när vi rör oss i folksamlingarna i Algeriets huvudstad.

Ovanför oss surrar en helikopter och polisbilarna börjar rada upp sig.

Det som nu händer i Algeriet är inte bara en folklig resning mot makten. Det är också en maktkamp mellan den civila, avsatta presidentens klan och den algeriska militären.

Den algeriska militären har ett stort stöd från många medborgare. Värnpliktsarmén på runda 110 000 man känns inte spontant som en fiende av många på gatan.

Samtidigt tillhör de styrande generalerna, med den åldrande arméchefen Ahmed Gaïd Salah i spetsen le Pouvoir, den diffusa ”Makten”.

Det vill säga den som har kastat brödbitar åt folket i årtionden under tiden som miljarderna från den stora olje- och gasexporten, liksom de lönsamma importoligopolen på mat och medicin har delats även av högt uppsatta militärer.

Men för första gången i Algeriets historia måste nu även militären springa jämsides med folket för att inte tappa greppet om händelseutvecklingen. Därav att de nu vänder kakikappan efter vinden och avsatte en president som de själva en gång tillsatte.

Men kontrollen över befolkningen vill inte de väpnade styrkorna, poliserna och militärerna, släppa.

 

Det tog oss sex timmar att komma genom tullen efter en mer än noggrann genomgång av vår utrustning och våra tillstånd att arbeta som journalister i landet.

När vi berättar det för algerier skrattar de mest. De är själva vana vid kombinationen av kontrollbehov och byråkrati. Vägen mellan ruffiga kontor där faxmaskiner inte fungerar som de ska går förbi skrytbyggen som algeriska utrikesdepartementet och världens tredje största minaret som har kostat tiotals miljarder kronor – tillräckligt för ett stort antal sjukhus eller skolor.

Det byggena ses av många algerier som korrupta pengapumpar för den nu avsatte presidenten Bouteflika.

I folkmassan i Alger hittar vi inte oväntat många militärer i civila kläder eller med påsydda emblem från träning i USA. En handfull män ropar ”Leve general Gaïd Salah!”.

Om det är spontant eller inte är svårt att säga. Men i ett land som har kriser vid nästan alla sina gränser kan nog militären räkna med en hel del passivt stöd även från utlandet…

Oavsett om gatan ropar ”Bort med dem alla”.