Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Det var vi journalister som hade dödat henne

Polisens utredning visar att bilen med prinessan Diana och pojkvännen Dodi Al Fayed färdades i 150 km/h. Foto: / AP

PARIS.

– Det är ni journalister som dödat henne, sa tvåbarnsmamman Victoria, en ung kvinna med ögonen fulla av tårar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Victoria hade följt prinsessans liv steg för steg i pressen. Tittat på bilder, följt hennes romanser. Nu höll hon fotograferna ansvariga för prinsessans död. Fransyskan var ett av de många krossade hjärtan som jag träffade i Paris morgonen efter ikonens brutala död. Sorgen var inte fejkad. Den var påtaglig.

Det fanns anledning till ilska. Det sades att fotografernas blixtrar hade lyst upp mörkret i den stinkande tunneln när prinsessan fortfarande var vid liv. Några av fotograferna arbetade för stora bildbyråer som hade fått allt svårare att sälja bilder från konflikthärdar och partikongresser. Folk efterlyste glamour.

Det tog bara ett par timmar innan bilder på den döende prinsessan fanns till högstbjudande på marknaden.

Prinsessan Diana i juli 1997. Foto: JACQUELINE ARZT LARMA / AP TT NYHETSBYRÅN

En döende prinsessa. Det fanns ingen glamour i det. Ingen estetik à la en Döende dandytavla av Nils Dardel. Bara en trasig människa med lungor som snart skulle fyllas av sitt eget blod. En trist verklighet i vraket av en flera ton tung Mercedes S280 som kraschat i 193 kilometer i timmen. 

 

LÄS MER: Kameran fångade prinsessan Dianas sista timmar 

 

Föraren var full på pastis och gick på antidepressiva piller.

Prinsessan kände sig odödlig och använde inte säkerhetsbältet.

Tunneln var – och är fortfarande, till viss mån – trafikfarlig.

Men det var vi journalister som hade dödat henne. Hyenor som inte ryggar för något i jakten på en bild, en rad ett scoop. Så hette det.

Pappan till den döde pojkvännen Dodi Al Fayed var, å sin sida, övertygad om att olyckan var arrangerad, planerad och överlagd. Att sanningen var någon annanstans. Inte i en skitig och avgasluktande tunnel, i alla fall.

Vad ska man säga? Hur skulle var och en av oss reagera om barnet, livet och allt vi levt för rycktes undan i ett slag? Man kan bara lida med pappan.

Det måste naturligtvis finnas en alternativ sanning där inne i Almatunneln i centrala Paris Foto: REX B. CORDELL / REX/IBL REX FEATURES [DOWNLOADED]

Ändå stod Lady Dianas död för något nytt. Konspirationsteorier har funnits lika länge som människan har gått på två ben. Men nu fick de rejält snurr. Prinsessans död var naturligtvis verket av superhemliga agenter, kanske i Hennes Majestät Drottningens tjänst, trodde många. Sanningen kunde inte begränsas till så triviala saker som brist på säkerhetsbälte, för mycket sprit och för hög hastighet. 

 

LÄS MER: Cecilia Hagen: Därför bleknar aldrig minnet av prinsessan Diana 

 

Dan Browns bok Da Vinci-koden skulle publiceras först fem år senare. Även den skulle locka vallfärdande turister i Paris med kittlande intresse för intriger, oavsett om det var fiktion eller verklighet. 

För det måste naturligtvis finnas en alternativ sanning där inne i Almatunneln i centrala Paris. En sanning värdig en prinsessa i strid mot etablissemanget. Det här var nio år innan Twitter grundades. Internetmodem pep och skränade innan vi kopplades upp i snigeltakt i gamla kopparledningar.

Rykten gick långsammare. Misstroendet mot etablerade mediehus fanns där. Liksom mot kungahus och politiker. 

 

LÄS MER: Britta Svensson: Åh, Diana – vilken revolutionär du var 

 

Tänk er samma händelse i dag… Vidriga bilder på sociala medier, hatiska och rasistiska kommentarer i diskussionsforum. 

Med Lady Diana gick sannerligen en gammal värld i graven.