Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

De våldsamma bränderna i Europa är bara början

Foto: THEODORA TONGAS / AP TT NYHETSBYRÅN
Skogsbränder rasar i området kring Aten, minst 74 personer har dött hittills. Foto: THANASSIS STAVRAKIS / AP TT NYHETSBYRÅN

PARIS. Bilderna som kablas ut från infernot i Grekland är outhärdliga. Speciellt i ett land som Sverige där så många redan går på knä inför bränderna.

När detta skrivs vet vi ännu inte hur många liv som kommer att släckas innan brandmännen får bukt med katastrofen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ändå kan detta bara vara början, enligt flera rapporter i likhet med den som Europeiska miljöbyrån publicerade så sent som förra året om riskhantering vid naturkatastrofer. I den talas det om 200% av mer bränd areal i Europa under det kommande seklet i den takt som jorden nu värms upp.

Ser man på nyheterna idag är det å andra sidan legitimt att undra om klimatforskarna inte har varit väl försiktiga i sina prognoser?

Så hur många liv kommer att sättas i fara? Hur många kriminella pyromaner kommer att få härja innan problemet tas på allvar? Allvaret handlar inte längre bara om helikopterkrokar och antal flygplan.

Nu handlar det om omfattande strukturförändringar på alla plan som måste till. 90 procent av planetens jordmån kan klassas som utarmad till 2050, enligt en EU-rapport från i juni. Åtta procent är det redan idag i EU. Här måste vi ändra vårt sätt att bruka jorden på ett per respektfullt vis med mindre kemikalier och mer biologisk mångfald.

Men uppvärmningen och värmeböljorna är det redan för sent att stätta stopp för. Skogen är inte undantagen. Vi måste börja planera våra städer och vattentillgångar annorlunda.

Äldrevården måste ses över. Under värmeböljan sommaren 2003 räknade fransmännen med att 20 000 av deras invånare dog som direkt följd av värmen, främst de svagaste i samhället.

Ingen stat i Europa är längre rik nog att ha tillräckligt med skogsvakter, flygplan och helikoptrar för att klara sig på egen hand. 

De börjar vi inse nu, när flammorna drar över hela Sverige och omringar Aten. Alla är redo att hjälpa till. ”Detta är solidaritet i aktion. Detta är vad våra invånare förväntar sig av ett Europa som skyddar”, skriver EU i en ganska självgod kommuniké.

Men hur kommer det sig att samma EU har visat sig mycket mer energisk med att dra upp planer för gemensamma gränsvakter och tullbåtar, än för att arbeta fram krisplaner för bränder och översvämningar inom unionens gränser?

Svaret är tyvärr det gamla vanliga: våra problem (märk hur obscent ordet måste låta i de anhörigas öron som har förlorat nära och kära i Grekland) är att egoismen och nationalismen inte har varit starkare på länge. Samtidigt som våra verkliga problem blir allt mer gränsöverskridande.

Om regeringarna i Bryssel inte börjar debattera på allvar om en permanent, hållbar och gemensam krisberedskap i Europa… ja, då blir det svårt för många invånare att förstå vad vi ska ha en union till?

Ska räddningen för invånarna i Aten eller i Älvdalen hänga på att det inte samtidigt blossar upp en brand på franska Rivieran eller i på Sicilien? De frågorna är för allvarliga för att svärtas ned av politisk ideologi för eller emot EU. Medlemmar i EU kan fortsätta att gå ur tullunion eller dra sig ur det ena eller andra valutasamarbetet. 

Men när det brinner och vi vet att det kommer att brinna igen så kan vi inte uppfinna brandkåren vid varje ny katastrof.