Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

De Grönas sympatisörer firade med bubbel

De Gröna firar i Tyskland. Foto: OMER MESSINGER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Spetskandidaten Ska Keller talade allvarsamt om ansvar och kommande tuffa förhandlingar. Foto: OLIVIER MATTHYS / AP TT NYHETSBYRÅN

BRYSSEL. Bubbelflaskan small bara några sekunder efter att de tyska nyheterna basunerat ut de första prognoserna resultatet av de Gröna i Tyskland. 

Partiets tyska gren hade i princip dubblat antalet säten i EU:s maktcentra. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I the Green Room några trappsteg från parlamentets plenisal firade sympatisörerna. När det här skrivs ligger prognoserna för deras framgång över hela kontinenten på stabila 71 säten av 751. 

Men några höll sig till det buteljerade mineralvattnet. Spetskandidaten Ska Keller talade allvarsamt om ansvar, svenska skogsbränder och kommande tuffa förhandlingar. 

För nu börjar kaoset.

Ett par våningar under i byggnaden hittade jag kvällens lugnaste segrare: några brittiska medlemmar ur det nybildade Brexitpartiet. De är vana att inte hänga i stimmet på de övre våningarna. Brexitpartisterna hade sedan länge vant sig vid den hisnande tanken att deras grupp snart kan skicka ett femtiotal ledamöter till ett parlament som de inte vill sitta i. 

Och att i runda tal var tredje britt röstade för partiet som inte fanns för några veckor sedan. Männen – för det var bara män – hade vant sig efter flera år i byggnaden att hålla sig på sin kant. Brexitivraren Bill Etheridge berättade under en rökpaus att han såg fram emot att komma hem.

Sanningen är att många i Brysselbyggnaden längtar efter att bli av med britterna. Mardrömmen och långbänkandet har fått hålla på för länge, menar de. ”Let it be.”

Bland dessa smygfederalister finns många anhängare av den franske presidenten Emmanuel Macron.

Macron hade lovat en ”renässans för EU” – och såg sig själv som fursten till den grad att han hade sitt eget porträtt på valaffischerna i Frankrike. Därmed gjorde han alla statschefers värsta amatörmisstag: att göra ett val till en inhemsk folkomröstning om sin egen person. Högerextrema och EU-fientliga Marine Le Pen antog gladeligen duellen och tycktes bräda presidenten på mållinjen. I och för sig med ett resultat som inte är historiskt för partiet, men symbolen svider i Macronlägret.

Frankrikes statschef är inte längre den lika självklare ledare som han hade hoppats på. Han är nu Gudfar för den liberala gruppen Alde&R i EU-parlamentet har lite av ett ben i varje läger.

Konservativa gruppen EPP är störst men saknar på långa vägar en egen majoritet. Vill de göra upp med nationalister? Eller med vänstern, S&D? Eller med lite plock här och där?

Det saknas en solkar vågmästare. Såvida tomrummet efter ett eventuellt brittiskt uttåg inte rör till det ännu mer?

På kontinenten gör man som ofta när det krisar: börjar med en rejäl middag. På tisdag möts regeringscheferna för en arbetsmiddag i Bryssel som öppnar för alla möjliga familjegräl och tjuvnyp.