Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Donald Trump fick plötsligt väldigt bråttom

"Comey har haft ett väldigt gott rykte om sig, men nu ryker han", säger Magnus Falkehed i Expressen TV:s sändning.

PARIS. När Turkiets Recep Tayyip Erdoğan inte uppskattar landets domare så avskedar han dem.

När Rysslands Vladimir Putin inte finner sig i nyhetsbevakningen så släcker han ned den och ersätter med sin egen historia.

När USA:s Donald Trump inte känner sig bekväm med FBI:s utredningar, speciellt som de rör hans administration, ja då sparkar han chefen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Parallellerna är inte riktigt så raka, men det finns en illaluktande fond: när en statschef som har tankar höga som en skyskrapa på Femte avenyn om sig själv då är det lätt att överreagera. FBI bedrev ett noggrant polisarbete som i många aspekter blev genant för Trumps administration, speciellt när det kom till kopplingar med Ryssland.

Dess chef, James Comey hade ett mandat till 2023. Den horisonten blev uppenbarligen olidlig för Trump. Är presidenten rädd för nya avslöjanden? Är det en personlig nyck?

Framför allt borde det bli olidligt för de amerikanska väljare som trodde att USA skulle bli starkt igen med Donald Trump vid rodret.

Styrka är något som förutsätter stabilitet, fråga kineserna! De vet en del om hur man tålmodigt bygger ett starkt land – även när det är odemokratiskt. Att styra ett land som ett Twitterflöde, kryddat med några missiler mot Syrien och lite vapenskrammel mot Nordkorea är inget prov på styrka.

Att avskeda personer som blir obekväma eller som kommer med undersökningar som kliar honom under skjortan är knappast heller ett prov på varken nerver eller självbemästring.

Erdogan och Putin. Foto: Yuri Kochetkov / Epa / TT

Donald Trump avskedar nu en av landets centrala figurer utan att ha någon ersättare redo. Det ger ett intryck av att slänga ut lokföraren genom fönstret och sedan ropa i högtalaren efter nya ansökningar till den lediga tjänsten. Knappast något prov på styrka igen.

Frågan är egentligen hur länge han kan fortsätta så. Troligtvis ganska länge. Ändå så slår det hur barnsligt presidentens brev är: ”jag uppskattar att du har informerat mig vid tre tillfällen om att jag inte är föremål för undersökning (…)”, skriver USA:s president.

Han hade lika gärna kunnat skriva : ”Titta, ser ni? Det är inte alls för att det är jag som skulle vara hotad. Jag gör inte alls det hör för att hålla min rygg fri. Inte alls…”

Och fortsätter: ”det är viktigt att FBI återvinner allmänhetens förtroende”.

Det blev plötsligt väldigt bråttom, trots att James Comey har lett FBI sedan 2013.

Vi kan nog hålla för givet att vi snart kommer att få hela scenariot klart för oss vad som hände kring detta spel.

Donald Trump har nämligen en stor olikhet med både Putin och Erdogan: han verkar i en stark demokrati. I USA finns det stabila motvikter till en presidents nycker och infall. På sin höjd liknar presidenten en Don Quijote i sin iver att forma omgivningen efter sin egen världsbild eller efter sina personliga intressen.

Donald Trump kan avskeda många personer. Busslaster med personer. Men institutionerna är inte lika lätta att avfärda.

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!