Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Falkehed

Aldrig, aldrig för en enda sekund var du bortglömd

Expressen kunde i dag avslöja att Johan Gustafsson som kidnappades av al-Qaida 2011 har släppts. Foto: Expressen/privat

PARIS.

Kära Johan,

Jag känner inte dig. Du känner inte mig heller. Jag vet heller ingenting om vad som rör sig i ditt huvud just nu, vad du har varit med om eller hur du mår. Men du ska veta att vi är många som har levt med dig där ute i det karga Mali, eller var du nu hölls fången.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Som medlem i den där lite absurda och internationella klubben av ex-gisslan så har det varit som om din stol var tom kring bordet. En ständig påminnelse om att du ännu inte var hemma.

Själv satt jag frihetsberövad bara en bråkdel av den tid som du har varit gisslan. Redan då tänkte vi mycket på dig, Niclas och jag. Vi försökte inbilla oss hur du stod emot hettan när vi frös så att vi hackade tänder. Undrade hur du handskades med småkrypen på golvet och med de större, de som ofta bär automatkarbiner.

 

Jag inbillar mig – för det är allt jag kan göra – att du svävar på ett moln just nu. Kanske har du lite rädsla i magen också för vad du ska konfrontera. Kanske en vilja att be om förlåtelse för något som du på intet sätt är skyldig till? Om så är fallet så kan det inte sägas med nog mycket eftertryck: det är inte du som har gjort dina nära och kära illa. Det är de Onda som gjorde det. De Onda, De Dumma, De Enfaldiga, De Högfärdiga.

Inte du.

Du törstade bara efter frihet. Redan när du satte dig på din motorcykel och körde genom den afrikanska öknen måste du ha haft en enorm frihetstörst.

 

LÄS MER: Kidnappade Johan Gustafsson är fri

 

Jag hade privilegiet att mycket flyktigt träffa din familj under Bokmässan för ett drygt år sedan. Det var en fin och sammansvetsad familj. Lågmäld och full av kärlek. I dag är jag bara lycklig för deras skull och för din.

Samtidigt, och tack vare ditt öde och det offer som du har utstått så har det förstärkt känslan av att tillhöra en liten, utvald del av jordens befolkning. Vi är svenskar och européer. Uppvuxna i ett land där det inte finns något viktigare än frihet och den lilla människans väl och ve. 

 

Jag har också träffat några av de personer som har levt med dig i deras vardag utan att någonsin ha träffat dig. De som har förhandlat, rest fram och tillbaka till Mali. De har sökt, rotat och dragit i alla trådar som de har kunnat. Jag vet hur frustrerade de kunde känna sig.

Men jag vet också att du aldrig, aldrig för en enda sekund var bortglömd.

De ingår i en stor apparat med internationella förgreningar och är ändå som en liten familjefirma. Du var en del av den familjen också.

 

Foto: MARCUS ERICSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Om du känner dig omvälvd i dag, nästan krossad av tacksamhet, så glöm inte att det inte bara var dig som Sverige ville rädda. Med din frigivning är det oss själva vi räddar. Våra värderingar, vår tro att en persons frihet är allas vår frihet. Vår grundläggande inställning till att en nation aldrig kan spara nog med krut för att hjälpa den mest utsatte.

Vi är demokrater. Demokrater pratar och förhandlar tills tungan faller av. Det är inte en svaghet, utan en styrka. Det är bara diktaturer som enbart spänner muskler och sätter hårt mot hårt i gisslansituationer. De som inte värderar sina medborgares liv. 

 

Gå nu och laga några köttbullar, känn det våta gräset under dina nakna fötter. Njut!

Välkommen hem, Johan!

 

LÄS MER: Fallet år för år – detta har hänt

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!