Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Magnus Alselind

Vart tar Bulletins publik vägen nu?

Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Många jublar åt Bulletins fiasko. Men var försiktiga med vad ni önskar er.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vad är det här med Bulletin? Undrar kanske en del av er som aldrig läst den nya tidningen men sett rubrikerna om ägarna i storbråk med redaktionen. För Expressen har det varit självklart att rapportera om hur opinionsbildare med hundratusentals följare i sociala medier har lämnat etablerade tidningar och höga positioner i Moderaterna och KD för ett nystartat medieprojekt till höger.

Vill finansiärer driva opinionsbildningen i Sverige åt ett visst håll är det angeläget nyhetsarbete att åskådliggöra det.

Att Bulletinprofiler som Ivar Arpi och Alice Teodorescu Måwe var välkända har också ökat publikens intresse av att följa mångmiljonprojektet.

Lika många ville inte läsa artiklarna i Bulletin. 8 000 prenumeranter (enligt branschorganet Journalisten) är ingen dålig siffra. Men att predika för en mindre grupp frälsta ger inte samma laddning, som att få ut sin åsikt publicerad i sällskap med nyhetsartiklar på plattformar som Expressen och Aftonbladet, med 5-6 miljoner svenskar inne varje vecka. Eller för den delen i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som når runt 1 miljon vardera.

Bulletins grundare och första chefredaktör Paulina Neuding talade om att skapa ett New York Times i Sverige. Och jag upplever att redaktionen velat bli en mer konservativ DN. 

Men en stor grupp människor i Sverige känner sig förbisedda av oss i de etablerade medierna och drömmer om allt annat än Stockholmtidningar som ska berätta om hur saker och ting förhåller sig. En av konfliktytorna på Bulletin var att ägaren Tino Sanandaji inte fick med sig redaktionen på att skriva mer om alternativmediet Swebb-TV som bannlysts från Youtube.

Samma Swebb-TV på vars plattform jaktprofilen Karl Hedin i fredags firade att han friades från åtalet han anser att rättsväsendet drivit på falska grunder. Hedin är rasande på ”mainstream-media” och inte ensam om det.

Karl Hedin i Swebb-TV
Foto: Swebbtv

Det är självklart att den senaste chefredaktören Ivar Arpi och de andra som lämnat Bulletin inte med journalistisk integritet i behåll kan jobba vidare och låta ägarna göra redaktionen till ett propagandaorgan. Men Bulletins potentiella publik (till exempel de 80 procent av SD:s väljare samt många moderater och kristdemokrater som anser att landet är på väg åt fel håll) kommer ta vägen nånstans. Och det blir inte enbart till oss i de etablerade medierna.

Det mest sedda klippet på Swebb-TV påstod att Palme inte blev skjuten utan dog av hiv. Lika oseriös som den plattformen är, på lika stort allvar måste vi ta dem som vänder sig dit och motsvarande sajter när traditionella medier för mycket utgått från oss själva och vår självbild.

Expressen har de senaste veckorna publicerat en ny reportageserie under ledning av politik- och samhällschef Christofer Brask. Första delen handlade om den sociala dumpningen av utsatta människor till slummen i Fredriksberg i Dalarna, som en gång hade ett stolt pappersbruk. Andra delen om kaoset i Tierp när S förlorade makten efter 47 år. Men vi har mycket jobb kvar att göra. Det kommer att bli fler än 70 reportage till valet 2022 som berättar mer om Sverige för att du ska få bilda dig en egen uppfattning. Åsikter finns det redan gott om.


Magnus Alselind är redaktionschef på Expressen. Nästa vecka skrivs Mediekolumnen av Karin Olsson, kulturchef och stf ansvarig utgivare.