Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Magnus Alselind

Svenska medier måste skaffa sig fler perspektiv

Se Nina Svanbergs och Niclas Hammarströms reportage från en av USA:s fattigaste kåkstäder Yazoo City.
Nina Svanberg har tidigare besökt kåkstaden Yazoo City i Mississippi, USA:s fattigaste delstat. ”Två laddade vapen och en flaska sprit ligger på motorhuven. Bo spelar basket, iklädd röda byxor, svart silkesbandana och med en pistol instoppad i byxlinningen.”
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Bo sätter upp sin son på biltaket.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Nina Svanberg på plats i USA.
Magda Gad i Harlem, New York.
Foto: MAGDA GAD

Donald Trump sa ”last night in Sweden” och många hånade presidenten som inte hade en aning vad han snackade om.

Men även svenska medier måste skaffa sig fler och bättre perspektiv. Det visar sig i bevakningen av USA-valet, men är desto mer angeläget i hur vi själva speglar Sverige.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Expressen har en lång tradition av USA-bevakning. Från att Ulf Nilson rapporterade hem från skotten i Dallas som dödade John F Kennedy till att Anne-Sofie Näslund diskuterade Sverige med Bernie Sanders som sedan attackerade Hillary Clinton från vänster och öppnade presidentämbetet åt Donald Trump.

I tv-serier ropar journalister ofta ut frågor ur en skock med reportrar. Så kanske fortfarande sker även i verkligheten, men vi har aktivt försökt flytta oss därifrån så ofta det finns andra möjligheter – och i samhällsjournalistiken finns ingen början eller slut på människor att möta, för att i enskilda livsöden belysa de större strukturer som president- och riksdagsval handlar om.

Bilden av USA i Sverige har formats av populärkulturen, samt av svenskars turistresor till de stora städerna på kusterna (en annan värld än de avfolkade bruksorterna inne i landet), och – självklart har även vi i medierna ett stort ansvar.

Vi gör inte alltid ett nog bra jobb med att bredda bilden från Trumps senaste dumma utspel och hur mycket som talar för att Biden kommer att vinna.

Svenska Dagbladets Malin Ekman skrev en klarsynt text i veckan om hur: ”nyhetsföretag som The New York Times har ett enormt inflytande på internationella medier och därmed den globala diskursen. Det vill säga vad vi pratar om och hur. Ibland framställs det som att om bara Biden vinner så kommer världen återställas och allt bli bra. Jag tror att det är en förenklad uppfattning. Oavsett vem som vinner kommer de underliggande problemen och polariseringen att finnas kvar”.

Resonemanget följer den linje i samhällsjournalistiken som Expressen upprepat på redaktionen, och i journalistiken om Sverige, de senaste åren:

# Jobba inte utifrån en tes.

# Visa hela skalan i stället för att måla i svart eller vitt.

# Skriv inte läsaren på näsan.

Att berätta hur det är, och låta folk döma själva i stället för att tydligt välja den goda sidan åt publiken, har fått ett tydligt gensvar (Expressen når 5 miljoner i mobilen i veckan över hela Sverige). Många har känt igen sig eller fått sin egen förutbestämda uppfattning utmanad genom ”Därför kommer tiggarna”, ”Asylrapporten”, ”Dalsland”, ”Utanförskapet inifrån” och ”Last Night in Sweden” med berättelser från Kiruna till Ängelholm om vad som egentligen legat bakom den hätska debatten om Sverigebilden.

Det senaste året har reportage av Johanna Karlsson om slumbostäderna i Krylbo dit rika kommuner bedrivit social export, och av Federico Moreno om vad som hände med barnen som växte upp bland skjutningarna på Ramels väg – samtliga exempel ovan med samhällschefen Christofer Brask som redaktör – fått en större publik än den mest klickvänliga rubrik någon kan hitta på.

Även Expressens mest lästa och sedda journalistik i USA, under ledning av utrikeschef Emma Boëthius, har uppstått långt ifrån pressfållor på kampanjmöten. 

## Magda Gad möter stålarbetarna i Mingo Junction, vid Ohio River, där de flesta arbetarna är för Trump och emot det demokratiska partiet som som de känner sig svikna av. Stålarbetaren Eric Young har sedan verket stängde med coronapandemin varit hemma med sin dotter och väntat på krig:

– Jag tror det kommer bli en konflikt efter valet, för demokraterna har sagt att om Trump vinner så har han fuskat och om Biden vinner, så har han fuskat. Ett val kan inte räknas som giltigt om 50 procent tror att den andra sidan fuskade.

Magda Gad skriver: ”Längre bort åker några ungdomar skateboard. Vad de känner står skrivet på en svart t-shirt: ”No lives matter”. Längs Ohiofloden har ingens liv någon betydelse”.

## Nina Svanberg och Niclas Hammarström är i kåkstaden Yazoo City i Mississippi, USA:s fattigaste delstat. ”Två laddade vapen och en flaska sprit ligger på motorhuven. Bo spelar basket, iklädd röda byxor, svart silkesbandana och med en pistol instoppad i byxlinningen. Han sätter upp sin son på biltaket”. 

– Vem som än är president i USA kan inte hjälpa dig här ute, säger ”Moonshine”, 41 år.

De fattigaste finns i både demokratiskt och republikanskt styrda stater.

Magda Gad har rapporterat inifrån striderna som fick IS på fall och mött de sönderbrända kvinnorna under burkan i Afghanistan. Hon har talat med talibaner för att förstå varför de tar till självmordsbombningar, nu rapporterar hon från USA tillsammans med forskaren Frida Stranne.

– Vårt material kommer inte från amerikanska tidningar, utan från mitt fotarbete på plats där jag reser runt om pratar med människor samt Fridas kontext och analys som bygger på forskning, ej åsikter, konstaterar Magda Gad.

Magda Gad säger att ”Sverige är inte i närheten av den polarisering som finns i amerikansk media, utan strävar efter att rapportera objektivt och korrekt”. Att DN tar in Greta Thunberg på redaktionen för en dag kommer heller inte omkullkasta journalistiken – men svenska medier måste åskådliggöra många fler perspektiv än de vi får från tidningshuset i Stockholm där Expressens ägare Bonnier News hyser alla stora redaktioner, eller från 76:ans busslinje mellan Södermalm och Radiohuset för den delen.