Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Alselind

När lagen ändras kan rättens humör avgöra vad vi får bevaka

Kaj Linna frikändes efter 13 år i fängelse. Fouad Saleh (höger) är dömd till livstid för tre mord. Foto: KRISTOFER SANDBERG och SVEN LINDWALL

Dag efter dag ser vi nya bevis på hur journalistik gör skillnad.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Utan SVT:s granskningar hade Swedbanks kunder inte känt till penningtvätten som nu tvingat Birgitte Bonnesen att avgå som VD och sätter press på styrelsen att fortsatt rannsaka sig själva om hur banken försökt mörka för såväl aktieägare som amerikanska utredare.  

Samtidigt har väljarna, tack vare Aftonbladets avslöjanden, fått veta att riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl, som valdes in för Liberalerna, kostat skattebetalarna nästan en halv miljon kronor då hon hyrt sin makes lägenhet för sex gånger månadskostnaden trots att han bodde kvar där.

Det har varit, är och ska vara påfrestande för såväl Swedbank som Liberalerna, men i något skede kommer de säkert att tacka journalistiken för att missförhållandena blottlades.

Det gjorde exempelvis Svea hovrätts dåvarande president Fredrik Wersäll i februari 2017 efter att förundersökningen i Fallet Kevin återupptagits och att morddömde Kaj Linna fått resning - och friats! - genom stark journalistik i bland annat podcasten Spår.

– Det är utomordentligt bra att vi har en fri och oberoende press som kan granska de här fallen…. som är intresserad av att titta på myndigheternas agerande i olika avseenden och uppmärksamma när det går tokigt, sa hovrättspresidenten i Ekots lördagsintervju.

Därför är det oroande att ett nytt lagförslag från den 1 juli på flera sätt kommer att begränsa journalisters möjligheter att bevaka och rapportera från domstolar.

# Fotograferingsförbudet utvidgas. 

Det kommer inte längre att bli tillåtet att ta bilder in i rättssalen. 

# Rätten får utökade möjligheter att använda så kallad sidosal. Åhörare kan alltså tvingas följa en videoupptagning i stället för att från åhörarplats förmedla alla de intryck som kan uppfattas på nära håll.

# Elektronisk utrustning kommer till stor del att stoppas i rättssalen. Regleringen förklaras omfatta ”de allra flesta mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer liksom smarta klockor, glasögon, pennor och liknande smarta föremål”.

Att rättssalarna stängs igen mer än tidigare är en följd av ökad oordning i rätten, där gäng inte respekterat ordningsregler och såväl målsäganden som vittnen känt sig hotade. Fotografering in i rätten har säkert också stört de åtalade som ibland skylt sig med jackor över huvudet eller, som trippelmördaren Fouad Saleh, visat sin syn på samhället genom att göra fuck off-tecken. Men inga etablerade medier publicerar bilder på utsatta brottsoffer och i utredningarna som föregått den nya lagen har branschorganisationerna kritiserat att inte tydliga undantag görs för grundlagsskyddade medier.

Domstolarna behöver i de flesta fall, när extra omsorg inte tas för särskilt utsatta målsäganden, öppnas mer – inte stängas igen.

Det håller Kaj Linna med om. Han beviljades resning och friades från sin morddom efter 13 år i fängelse. Det jobbet kan fortfarande göras i efterhand.

– Men journalister måste kunna bevaka rättegångar på ett bra sätt, säger Kaj Linna till Expressens kriminalreporter Nina Svanberg.

– En sån här lagändring skulle göra det svårare att rapportera och lämna det mer upp till varje enskild individ att söka information, och det minskar insynen. Det leder till mer slutenhet. Mardrömmen är ju att det blir domar som inte är förankrade i rättssamhället. Om media inte kan rapportera leder det till ett ökat antal domar som folk inte begriper sig på.

Kaj Linna konstaterar att det ”blir kanske säkrare i rättssalen, men rättssäkerheten försämras om journalisterna inte kan göra sitt jobb”.

– Media är en viktig del av rättsprocessen. Det sitter oskyldiga människor på livstid. Enda chansen för dem att få upprättelse är via media, säger han.

Ewa-Britt Gabrielsen, talesperson i föreningen RAV (Riksorganisationen för våldsdödade) och mamma till Marcus som oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005:

– Journalister är en positiv bit i det här och förmedlar det som händer i rättssalen. Jag förstår inte hur de tänker med detta förslag. Media måste få bevaka och kunna vara allmänhetens ögon och öron i rättssalen. 

Att medier från början tvingades fotografera utifrån, in i rättssalarna, berodde 1948 på att magnesiumblixtarna i kamerorna störde ordningen inne i salen. 2019 kommer bevakningen att bli utlämnad åt rättens inställning och – i sämsta fall – dagshumör om journalister ska få jobba med datorer och smarta mobiler och effektivt kunna rapportera vad som händer.

– Domstolarna kan inte bara stänga dörren och dra ned rullgardinen, säger Kaj Linna.

Med den nya lagändringen finns öppningar kvar, men på rättens villkor. Det räcker inte alltid.