Magnus Alselind
Mobilen blinkade med Terese Cristianssons nummer, en tisdagsmorgon för sju år sedan.
Det var Nils Horner som skjutits till döds, sa hon.
Terese hade fått det hemska beskedet från vänner och kontakter i Kabul efter att i flera år varit korrespondent för Expressen med bevakning av Sveriges största biståndsland och den svenska insatsen där 7 000 jobbade på Camp Northern Light.
Vi bestämde direkt att hon skulle åka tillbaka till Afghanistan för att ta reda på mer. Några minuter senare publicerades dödsbudet.
På plats i Kabul fick Terese Cristiansson dagarna efter mordet fram övervakningsbilderna där mördarna lämnar platsen. Året efter kunde hon också i Expressen publicera de mest detaljerade uppgifterna om vad som kunde ligga bakom: att Nils Horner mördades av misstag, att de trodde de skjutit en brittisk antinarkotikamilitär.
Något händer. En journalist åker dit för att ta reda på mer. För att vi ska få veta.
Det finns många yrken som medför risker, i byggbranschen avled nio människor på jobbet i Sverige i fjol.
Men en attack på en journalist är en attack på allas vår rätt till information. Ett vanligt år mördas 50 journalister runtom i världen. En av tre i krigszoner, majoriteten i granskningar av kriminalitet och korruption i särskilt utsatta länder som Mexiko.
■■ 6 juli i år sköts Peter R de Vries, ett slags Leif GW, på öppen gata i Amsterdam efter att ha jobbat med rättegången mot en drogkartell.
■■ 16 juli dödades Danish Siddiqui, fotograf för nyhetsbyrån Reuter, som inbäddad med regeringsstyrkorna i regelrätta strider med talibanerna ute i regionen tillhörande Kandahar, Afghanistans näst största stad.
En måltavla, och ett offer för omständigheterna. Talibanerna har uppgivit att man inte visste att Reuterfotografen var i krigsområdet.
Numera jobbar Terese Cristiansson på TV4 och är på väg till Afghanistan igen i närtid, berättade hon i P1-programmet ”Medierna”.
■■ Dit riktas världens blickar när USA drar sig ur. Talibanerna tar över allt fler distrikt och välkomnas till förhandlingsbordet av Kina, Ryssland, Iran, Europa och USA.
■■ För en generation människor som vant sig vid tv, internet och rättigheter även för kvinnor väntar nu talibanstyre och sharialagar.
■■ Och i Sverige finns 70 000 afghaner. Den så kallade gymnasielagen uppmättes som den viktigaste valfrågan 2018, enligt Aftonbladet/Inizio.
Därför har det varit naturligt för Expressens Magda Gad att ha sin bas i Kabul de senaste åren.
Samtidigt har public service kraftigt minskat sin närvaro efter mordet på Nils Horner. Utrikesredaktionen på SR bekräftade förra året ”en beröringsskräck för att återvända”.
– Det skulle vara hyckleri att påstå någonting annat, sa Ekots dåvarande tf utrikeschef Anders Pontara i ”Medierna”.
Lyssnarna blir inte informerade, rösterna når inte ut - när informationsbehovet är enormt.
■■ Expressen har den senaste veckan publicerat en stor intervju, av Anna Gullberg, med den afghanska regeringens ambassadör i Sverige som förmedlat fruktansvärda bilder av talibanernas påstådda övergrepp.
■■ Vi har också, genom Kassem Hamadé, intervjuat en av talibanernas ledare som gett sin officiella version av vad som väntar för kvinnor och minoritetsgrupper. Talibanledaren gav medietränade svar på frågor om kopplingarna till IS och al-Qaida.
Propaganda i form av partsinlagor måste alltid granskas.
Magda Gad söker vittnesmålen från människor som är på väg att förlora allt - och de som för krig.
Redan 26 februari skrev hon från Kabul:
”Ingen säger som det är: Kriget mot talibanerna är förlorat. USA packar ihop och åker hem. På nyheterna pratas det om ett fredsavtal, men på marken eskalerar våldet”.
16 juli stoppade Sverige utvisningarna dit.
Den nutidshistoria som Magda Gad rapporterar om i Afghanistan - maktövertaganden och flyktingströmmar - kommer att påverka fler delar av världen, inklusive Sverige, framöver.
På Expressen har vi tjatat om det länge: bra journalistik skriver dig inte en åsikt på näsan utan ger dig ett större underlag att välja själv.
När Magda Gads unika journalistik inifrån Afghanistan möter det svenska kulturbråken på Twitter, där så många redan tycker sig veta allt - är det värt att påminna om behovet av att på plats ge verkliga perspektiv på den världsbild som makthavare och andra försöker överrösta varandra om.
Vi hade i veckan besök av Agnes Wold i Expressens mediepod ”Läggut!”. Det var onekligen befriande att höra professor Wolds utbrott på de som ”tror att de gjort nån insats för att de sitter och märker ord på sociala medier”.
– Nej, det gör man inte. Det gör man genom att arbeta och göra grejer.
Som Magda Gad på plats i Afghanistan.