Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magda Omerspahic

En påminnelse om att inte ta freden för given

"Hesa Fredrik" ljöd över Stockholm på söndagskvällen. Foto: BERTIL ERICSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Innan den här söndagskvällen visste jag inte ens att vårt flyglarm kallades för ”Hesa Fredrik”. 

Tills jag läste nyheterna och kopplade det med larmet som hade hörts över hela Stockholm. 

”LÅG VI I KRIG OCH VEM VAR FREDRIK?”

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När allt hade retts ut och man hade konstaterat att VMA-signalen – viktigt meddelande till allmänheten – var ett misstag och ett falsklarm, då skämsskrattade jag lite åt min egen rädsla.

Rädslan var förvisso inte lika stark, men jag kopplade den direkt till barndomen i Bosnien på 90-talet.

”Magda! Spring snabbare! In! Snabbt! Kom! Här!”

Snabba, korthuggna kommandon som kom från mamma, far- och morföräldrar, andra vuxna eller totala främlingar.

 

Jag var fem år gammal när jag hörde flyglarmet för första gången. Det var ett ljud som kom att generera magont och nervositet i flera år framöver.

Ett jättejobbigt ljud som jag förknippade med panik och rädsla.

Ett ljud som jag än i dag förknippar med de gånger då jag lekte kurragömma med kompisar på baksidan av huset – den sida som inte vette mot ”skjuthållet”.

Ett ljud som jag förknippar med alla de timmar och dagar som tillbringades i mormor och morfars källare – där vi alla bodde tillsammans då staden besköts.

Ett ljud som jag förknippar med alla middagar som fick avbrytas, alla toabesök som abrupt fick avslutas, alla de gånger som man fick krypa ut ur huset på alla fyra, för att minimera risken i att hamna i skyttens kikarsikte.

Ett ljud som jag förknippar med stora sandsäckar uppställda innanför källardörren, baljor och flaskor fyllda med vatten, mat i konserver, hårda underlag att sova på, stearinljus som var det enda vi kunde tända för att ha tillräckligt med ljus för att kunna se i natten – och tillräckligt för att inte synas i natten. 

Ett ljud som jag förknippar med nätter då man fick somna i en vanlig, mjuk säng, i ett vanligt rum, för att sedan drastiskt bli väckt av flyglarmet och yrvaket behöva springa ner till källaren.

Inga snuttefiltar hängde med, napparna tappades bort och föräldrarna var så rädda att man inte ens kunde se dem som sitt skydd här i livet.

 

Kanske var det bra att larmet gick av ”misstag”

 

 

Gårdagens händelse blev en påminnelse om det som hade hänt och vad som kan hända.

Men det blev kanske också en påminnelse om hur många, många människor har det i världen just nu. 

Kanske var det bra att Hesa Fredrik-larmet gick av ”misstag” så att vi någonstans, för en kort stund insåg att vi inte ska ta freden för givet – hur klyschigt det än verkligen låter.

Dessutom fick ju jag lära mig vad vad Hesa Fredrik betyder och innebär.