Lotta Gröning
Döden på äldreboenden har varit den svenska coronastrategins akilleshäl. Det är i praktiken det enda misstag som ansvariga experter och politiker erkänt när det gäller hanteringen av covid-19.
När nu Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har gjort en genomgripande granskning av dödsfallen på Sveriges äldreboenden visar det sig att 40 kommuner står för 70 procent av dödfallen. Närmare hälften av alla människor som avlidit bodde på särskilda boenden. Ivos granskning pekar dessutom ut 91 boenden där läget har varit särskilt allvarlig. Man kallar det för brister av allvarlig karaktär.
Ivo bedömde att endast 60 procent i de 40 värst drabbade kommunerna hade fullständiga förutsättningar till individuell bedömning och behandling av covid-19.
Ivos generaldirektör är försiktig när hon ska beskriva de allvarliga bristerna, hon målar med stora penseldrag och ger inga detaljer.
– Det finns exempel på personer som inte har fått individuell bedömning av läkare utan där man gjort en generell bedömning som inte var vad personen behövde. Personer har råkat illa ut, säger Sofia Wallström till SVT.
Vi vet genom larmrapporter i medierna att gamla fått ligga och dö ensamma.
Men bristerna är betydligt värre än att personer inte fått individuell bedömning av läkare. Vi vet genom larmrapporter i medierna att gamla fått ligga och dö ensamma, vi vet att alla boenden inte haft tillgång till syrgas för att hjälpa till med andningen när kroppen inte längre orkade. Människor kvävdes sakta till döds.
Det har bildats Facebookgrupper som samlar in namn och kräver allt från syrgas på äldreboenden och rätten till vård på sjukhus. Vårdpersonal och läkare har trätt fram som visselblåsare och krävt handling. En läkare talade till och med om mord, att vi dödar de gamla om de inte för rätt vård.
Vi kan alltså inte säga att vi ingenting visste om vanvården av äldre coronapatienter. Vi kan heller inte säga att vi gjorde så gott vi kunde. Frågan är om vi haft en vettig äldreomsorg och tillräckligt bra vård – hur många fler människor hade vi kunnat rädda då?
Det politiska ansvaret då, var finns det? Vi kan inte skylla på regioner och kommuner eller ens den privata äldreomsorgen som vänstern gärna ger skulden för allt elände. Regering och riksdag har tagit beslut om hur omsorgsverksamheter ska gå med vinst och hur utgifterna ska hållas nere. De har också sagt att omsorgen har stor nytta av den outbildade arbetskraften. Det behövs inte någon utbildning för att ta hand om de äldre, det räcker med en snabbkurs på några dagar och sedan är ansvaret ditt.
Och ansvaret under coronapandemin har varit att ta hand om döende smittsamma patienter. Lönen för timvikarier varierar förstås men 120 kronor i timmen är vanligt. Det är väl Centerpartiets krav på lågavlönade jobb som fått stort genomslag inom omsorgen. Allt handlar om att minska kostnader, inget handlar om omsorgen av de äldre.
Jag kan inte låta bli att tänka på Socialstyrelsen som i slutet av maj gjorde ett tafatt försök att rädda ansiktet på de ansvariga i regering och myndigheter genom att hävda att dödstalen i covid-19 inte var mycket högre än en vanlig influensasäsong. Det budskapet fick snart ge vika för undersökningar som bland annat SVT genomförde och som visade på 30 procents överdödlighet på äldreboenden.
Nu har Ivo bekräftat problemen.
LÄS MER: Så brast vården för äldre
LÄS MER: Patrik Lundberg: Vad händer med vårdens hjältar efter corona?