Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Varför pratar ingen om de gamla och maktlösa?

Jag fick ett samtal, det var en tunn men glad röst som sa att det var så bra att hon fick tag i mig. Sedan började Elsie Borglin, 86, berätta sin historia. ”Jag ligger i dödens väntrum”, säger hon.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Sedan jag kom till det så kallade trygghetsboendet har jag gått ner 23 kg. Jag har svårt att äta och kan inte äta själv och nu är jag sängliggande och behöver sondmatas. Det tar minst sju timmar. Det har ingen tid med. Nästa gång är det bestämt min tur att dö”, säger Elsy Borglin i telefonen.

Elsie är en av de 40 000 undernärda äldre i Sverige. Jag är så glad att hon orkade ringa. Jag fick ta del av hennes värld, ta del av åldringsvården, som jag egentligen vet finns, som jag aldrig fått ett ansikte på, eller kanske inte ens orkat se. Som tur är Elsie stark nog att vara arg.

 

LÄS MER: Elsie, 86, väger 32 kilo – fick inte hjälp

 

”Jag vill kämpa och berätta om min situation”, sa hon och bad oss att komma ner till Margaretagatan 5 i Borås. Där hade hon foton på sig själv som hon betalt över 900 kronor för att få. Hon lät sig fotograferas halvnaken för att visa ansvariga politiker att hon är lika mager som en fånge från koncentrationslägren. Hon skickade bilden till ansvariga sjukvårdspolitiker, som svarade ”så synd”. Sedan hände ingenting mer.

Elie förstår nu att endast döden återstår. Hon har sett det hända med flera av sina vänner. De får inte den hjälp de behöver, äldrevården låter dem helt enkelt bara dö. Jag vet att äldre människor inte prioriteras i vården och inte i omsorgen, men Elsies berättelse om sitt liv var så brutalt ärlig. Som om verkligheten slog ner som en bomb, just den dag när regeringen lade en vårbudget som av flera betecknats som en traditionell socialdemokratisk fördelningspolitik. En budget som partiet själv framhåller vara till förmån för samhällsbygget, för trygghet och en hållbar utveckling. Så fan heller!

 

Ursäkta svordomen i riksmedia men den här budgeten gynnar de som är medel- och höginkomsttagare, som inte är sjuka och arbetslösa, som bor i storstäder och inte är beroende av bilen och inte de pensionärer som får ut minst 14 000 kronor i månaden. Övriga fattiga och utsatta, boende utanför storstäderna och maktlösa som röstboskap har ingenting här att hämta.

Budgetens effekter är att klyftornas blir allt större. Detta samtidigt som den ekonomiska prognosen framställs som så ljus och att pengar finns i statskassan, att sysselsättningen ökar. Det är ett slag i ansiktet på Elsie Borglin och alla andra gamla som ligger i dödens väntrum. Vad är det för samhälle som regering och riksdag förvarar och skapar? En sjukvård där till och med intensivvårdsavdelningar ska gå med vinst.

Vi tycks helt ha tappat humanismen. Vi har en centralstyrd politik som förstatligat människan. Som trycker in oss i administrativa enheter där vinstkravet och den rationella strukturen prioriteras högst. Det är därför vi får landstingsbeslut som att lägga ner BB i Sollefteå för att spara 15 miljoner och i stället ordnar kurser för blivande mammor att föda i bil. Det är därför som inga poliser finns tillgängliga i större delen av landet.

Så en äldreomsorg som ”medvetet” låter folk dö? Kan det vara sant? Många är oroliga och rädda för att bli pensionärer. Jag fick ett mejl från en kvinna som berättade att hennes bästa vän tog livet av sig. Hon hade jobbat i hela sitt liv, men när hon skulle leva på 6000 kronor efter skatt som pensionär orkade hon inte mer. Vilka företräder ansvariga politiker? Känner de till att många människor befinner sig i Elsies situation. Om så är fallet varför görs då ingenting?

Varför pratar ingen om de gamla och maktlösa?