Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Var är alla politiker som tar ansvar?

Det blev rekord i går av antalet nyanlända asylsökande till Sverige. De kommer hit för att Tyskland har stramat upp sina regler, där sitter 40 000 i tältläger och många registreras inte ens.

Då söker sig flyktingarna till Sverige. Det finns uppgifter att ytterligare 5 000 asylsökande väntar i Rostock för att ta sig över till Sverige.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu börjar jakten på boenden nästan ta sig ett löjes skimmer. Det var tänkt att två bussar med asylsökande från Malmö skulle köras till Norrköping för att inhysa dem i Migrationsverkets lokaler. Det blev aldrig så den här gången, men kanske i dag. Faktum är att vi inte har boenden till alla som kommer.

Den svenska generösa flyktingpolitiken tillsammans med den ökande strömmen av flyktingar till Europa har försatt landet i ett oerhört besvärligt läge. Det är uppenbart att politikerna har tappat kontrollen över utvecklingen. Stefan Löfven har visserligen på senare tid ändrat sitt tonläge. Från att kritiserat alla som protesterat och hyllat alla som hjälper till och arbetar frivilligt ber han nu EU om hjälp.

– Sverige har länge tagit ett orimligt stort ansvar i jämförelse med andra länder i EU, och nu är vi i ett mycket ansträngt läge. Det är dags att andra länder nu tar sitt ansvar och därför kräver regeringen en omfördelning av flyktingar från Sverige, sa Stefan Löfven häromdagen.

Men att vädja till EU verkar vara ett livstidsprojekt. Flyktingmottagandet har som bekant havererat också där och det finns ingen samsyn mellan EU-ledarna.

Den avgörande frågan är hur situationen ska lösas. Uppdraget är dubbelt, det handlar nämligen inte längre bara om de asylsökande, det handlar också om att lyssna till och prata med det svenska folket. Solidariteten är svårt att tvinga fram, den måste vara frivillig. Lars Trädgårdh, professor i historia, sa i en radiointervju att det primära ansvaret som politikerna har är gentemot sina egna medborgare. Välfärdsstaten menade han är som ett försäkringsbolag och politikerna måste för att behålla förtroendet leva upp till kontraktet med medborgarna. Det är så tydligt att just där brister det i dag. Förtroendet för politikerna sjunker, SD gör stora framsteg och tänker nu också samla in namn får att få till en folkomröstning i flyktingfrågan. Lägg sedan till det värsta av allt den ökande extremismen och inte minst bränderna mot tilltänkta flyktingförläggningar.

Migrationsverket som ska hantera alla asylsökande och få fram boenden är som en krockkudde mellan riksdag och regering på ena sidan och kommunerna på den andra. Jag har fått flera brev från människor som arbetar där. De vittnar om totalt kaos inom myndigheten. Det fattas utredare, det tas in människor utan relevant utbildning som ska kunna bedöma asylskäl, personalen beordras jobba långt över alla kollektivavtal tillåter. Men inte bara det, personalen går i väggen, många blir sjukskrivna och det råder hotfull stämning. Flyktingarna är frustrerade och personalen uppgiven. Ska myndigheten nu dessutom bli asylboende lär situationen bli ännu värre.

Vi är nog många som väntar på en handlingskraftig politik. Jag undrar var alla politiker som tar ansvar har tagit vägen?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!