Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Unken partikultur tystar de utsatta

Expressen har skickat ut en enkät till riksdagens ledamöter. Foto: OLLE SPORRONG

Det är väl ingen som tror att de politiska partierna, riksdagen och regeringskansliet är någon form av frizon där sexuella övergrepp inte existerar. Men trots att samtliga riksdagspartier och riksdagen har nolltolerans mot sexuella övergrepp sker det ofta. Centerledaren Annie Lööf är drabbad och KD-ledamoten Emma Henriksson blev utsatt så nyligen som vid riksdagens officiella öppnande i år.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Expressen har skickat ut en enkät till riksdagens ledamöter och 101 personer har svarat. Det visar sig att sexuella trakasserier drabbar både kvinnor och män i riksdagens lokaler, på partimöten och dessutom av partikamrater. Många välkomnande vår enkät, det talar sitt tydliga språk. Riksdagen är Sveriges högst beslutande organ men inte bara det, det är också en sluten värld. En värld där de olika partierna i hård konkurrens slåss om makten. I sådana slutna världar ska det mycket till innan man anklagar en partikamrat för sexuella trakasserier. Lojalitetskravet hänger tungt och politiken är en oerhört tuff värld. Det gäller att göra rätt för att göra karriär. Trots att kvinnorna är många finns det kvar gamla manliga strukturer som alltid har styrt och ställt. Det är en osynlig gräns som för många är svårt att stiga över. Det visar de svar som Expressen fick på sin enkät.

Emma Henriksson sätter fingret på den osynliga gränsen. "De går in i min privata zon med händer, med ben som kommer nära. Varje gång har jag känt att det varit ett övertramp men så litet att jag känt att det kan misstolkas. Det är nog en av nyckelfaktorerna som gör att vi kvinnor många gånger inte reagerar."

Emma Henriksson pratar alltså om andra förtroendevalda som går över gränsen. Hennes partikollega Penilla Gunther har också råkat ut för grövre händelser, längre tillbaka i tiden.

Men lojaliteten och tystnaden kuvar kvinnor.

Annie Lööf har fått ovälkomna händer på sin kropp i politiska sammanhang och hon menar att sexuella trakasserier inte är ovanligt.

Samtliga politiker är förstås överens om att sexuella trakasserier inte får förekomma, ändå visar den här enkäten att de tillåter att det förekommer. Det säger oss hur svårt detta problem är, våra främsta politiska företrädare inte bara utsätts för sexuella trakasserier, partikulturen har också lärt dem att lägga övergreppen bakom sig. Det är lugnast så.

Vad säger Stefan Löfven? Han är statsminister och har sett denna massiva folkliga protest #metoo och dessutom fått veta att sexuella övergrepp sker även inom regeringskansliet. Det är redan nolltolerans. Kan han göra något mer? 

Kan den slutna partikulturen komma överens om att alla sexuella övergrepp ska anmälas och lyftas fram i ljuset oavsett inom vilket parti det än sker? Ursäkta men jag tvivlar på det! Lojaliteten med partiet är nog större än en klapp på stjärten eller ovälkomna händer på brösten.