Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Tänk om Löfven har lurat skjortan av oss allihop

Annie LööfFoto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jan BjörklundFoto: ANNA-KARIN NILSSON
Stefan Löfven Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Stefan Löfvens agerande gentemot Vänsterpartiet har beskrivits som korkat, oskickligt och klantigt.

Men tänk om det är tvärtom.

Tänk om den kyligt beräknande maktspelaren Löfven har lurat skjortan av oss allihop.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Politiska kommentatorer, debattörer och ledarskribenter – ja, till och med näringslivsfolk – har upprörts och förvånats över att Stefan Löfven ”glömt” att prata med Jonas Sjöstedt om uppgörelsen med Centerpartiet och Liberalerna.

Till råga på allt har han godkänt en formulering som utestänger V från allt politiskt inflytande under mandatperioden.

Det är ingen överdrift att påstå att Socialdemokraternas behandling av Vänsterpartiet har skickat chockvågor genom det politiska Sverige. Korkat, klantigt, makalöst är några ord som använts och jag måste erkänna att även jag reagerat med förvåning – hur kunde Stefan Löfven strunta i vänstern och utgå ifrån att de skulle finna sig i att vara dörrmatta? 

Det sägs ofta om den tidigare Metallbasen att han är en skicklig förhandlare. Slug, uthållig. Bara att få alliansen att gå med på Decemberöverenskommelsen för fyra år sen var en bedrift. DÖ blev början på slutet för sammanhållningen mellan de fyra allianspartierna, och nu har Löfven gjort det igen: skickligt manövrerat sönder alliansen och fått Centern och Liberalerna att stödja en S-regering.

Efter de senaste dagarnas dramatik slår det mig att Stefan Löfven kanske är ännu skickligare än sitt rykte. Han kanske har lurat skjortan av oss alla, inklusive Lööf och Björklund.

De båda flyttade fram sina positioner genom att rösta nej till Löfven som statsminister efter första förhandlingsrundan före jul. Sedan fick de igenom sina viktigaste krav, de fick Stefan Löfven att anta en liberal politik, de fick se både nya och gamla vallöften förverkligade. Framför allt kunde de gå tillbaka till sina tvivlande och splittrade riksdagsgrupper och triumferande konstatera att detta unika mittensamarbete bidrar till de så nödvändiga strukturella förändringarna i Sverige. Helt utan inblandning från Vänsterpartiet.

Stefan Löfven hade agnat väl, krokat fast bytet och håvat in dem i gemenskapen. Där sitter de nu, Anne Lööf och Jan Björlund. Och när Jonas Sjöstedt släpper bomben – han kräver, ta-dam, inflytande! – kan de inte röra sig ur fläcken.

Möjligen är det precis vad Stefan Löfven räknat ut på förhand. Vänsterpartiet kommer att protestera, och om samarbetet ska hålla måste Lööf och Björklund släppa in V. Och vad har de båda mittenpartiernas ledare att välja på?

Det ena är extraval – då riskerar de katastrofsiffror, Liberalerna kan till och med åka ur riksdagen. Det andra är att stödja en M/KD-regering, men i så fall måste rimligtvis både Lööf och Björklund avgå först om det ska finnas någon trovärdighet kvar för deras partier.

Kontentan blir att Stefan Löfven med några smidiga formuleringar släpper in Jonas Sjöstedt i värmen, där V-ledaren kan vara med och påverka politiken. Inte precis som förra mandatperioden, men bra mycket mer än vad Lööf och Björklund trott och tänkt.

Med det här scenariot har Löfven både lyckats spräcka alliansen och skapa ett blocköverskridande samarbete där Vänsterpartiet hålls någorlunda nöjda. Framför allt får han fortsätta som statsminister.

Socialdemokraterna må i höstas ha gjort sitt sämsta val i mannaminne, men när det kommer till makt- och förhandlingsspel är de fortfarande helt utan konkurrens svensk politik.