Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Tänk om det hade varit islamistiska terrorister

Nazistledaren Viktor Melin häktades för två veckor sedan. Foto: EXPO
Jimmy Jonasson häktades på fredagen.
Anton Thulin (inringad) häktades på fredagen misstänkt för sprängladdningen som placerats intill Lilleby camping. Foto: EXPO
Sprängattentatet på Övre husargatan. Foto: MARCUS WULCAN

Tre nazister är häktade för tre sprängattentat som kan bli stämplat som terrorism.

Ändå hör jag knappt någon prata om det.

Tänk om det varit islamistiska terrorister som legat bakom, vilket pådrag vi hade haft.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nazisterna är på frammarsch i Sverige. Det är egentligen inget nytt fenomen, de har arbetat länge på att stärka sin organisation och öka sitt inflytande. De senaste åren har de fått draghjälp från oväntat håll – genom det politiska etablissemangets totala fokus på SD, som gjort att nazisterna kunnat arbeta i skymundan.

Vi har till och med viftat bort att nazister har tagit sig ända in i kommunfullmäktige med att "de har ändå ingen makt". När nu tre nazister har häktas för sprängdåden i Göteborg så ser jag knappt någon reagera. Medier har självfallet rapporterat om bombdåden, men något större pådrag har jag inte sett.

Lek med tanken att det i stället varit terrorister med IS-koppling som legat bakom att en man fått båda benen söndersprängda – det hade varit extrasändningar dygnet runt i radio och tv, Säpochefen hade jobbat treskift, statsministern hade hållit tal till nationen... Ni minns väl den gången vi hade en misstänkt terrorist som råkade bo på ett flyktingboende i Västerbotten och som skrev öppet på Facebook om allt han gjorde. Det räckte för att vi skulle få höjt nationellt säkerhetsläge.

Men nu handlar det om nazister.

Och tre attentat med till synes tydliga politiska motiv.

Vid flyktingboendet i Järnbrott i västra Göteborg placerades en sprängladdning i en soptunna utanför byggnaden. När en städare skulle slänga sopor detonerade bomben, mannen fick båda benen avsprängda och han ligger fortfarande på sjukhus. I de andra två fallen – en bomb som aldrig detonerade vid Lilleby Camping i Torslanda, ett mellanboende för nyanlända, och ett attentat mot Syndikalisternas kontor i Göteborg – skadades ingen människa.

 

LÄS OCKSÅ: Tre nazister häktade för bombdåd i Göteborg

 

Jag tänker på alla de som kunde ha drabbats av bomberna, om även de andra två hade detonerat med maximal verkan. Jag tänker på alla de som måste leva med oron inför att det kan hända igen, någon annanstans.

De människorna är hatets osynliga offer.

Skänk dem en stilla tanke medan Säpos utredning går vidare och kanske resulterar i att bombdåden stämplas som terrorbrott.

Terror? Ja. Som vi är så vana vid att förknippa med muslimska extremister. Åklagaren Mats Ljungqvist ser tydliga kopplingar mellan dåden och bomberna har samma konstruktion, men i övrigt är han förtegen om hur de ser på händelserna.

Det är 2017 och nazister placerar bomber utanför flyktingboenden. De marscherade i Borlänge på första maj förra året, 200 personer i vita skjortor och svarta byxor. 600 nazister marscherade i Stockholm den 12 november.

 

Det är en rörelse som växer på grund av missnöje, klyftor och marginaliserade människor. Ungefär som under presidentvalet i USA när Donald Trump hade hjälp av Ku Klux Klan för att skrämma svarta väljare vid vallokalerna. Visst protesterade en del, men det blev inget mer. Donald Trump tog inte ens avstånd.

I somras, efter terrordådet i Nice, skrev Expressens Magnus Falkehed en tänkvärd krönika om ett Frankrike på väg att slitas itu av hat mot det främmande och oro för nya attentat.

Enligt en opinionsundersökning som gjordes ett par veckor innan attentatet i Nice så skulle bara halva Frankrike (51 procent) fördöma ett ”anti-muslimskt” attentat. Och 39 procent av fransmännen att de inte skulle tycka att det vore bra, men samtidigt ha förståelse för ”anti-muslimska” attentat.

Måtte vi inte hamna där.

Måtte vi inte bli så avtrubbade att vi inte alls reagerar när det oerhörda händer, att till och med hatet blir normaliserat.