Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Sverige är inte ett lyckoland – utanförskapet skriker i frustration

Migrationsverket i Solna.Foto: SAMUEL UNÉUS

Migrationsverket skriver nu ner sin prognos och beräknar att 21 000 människor kommer att be om uppehållstillstånd i landet nästa år. Det är en minskning med 1 000 asylsökande.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Myndighetens generaldirektör Mikael Ribbenvik är också hoppfull om att ansökningstiderna ska minska. Sverige har rekordhöga handläggningstider vilket i sig skapar problem eftersom människor tvingas vänta länge på besked och kostnaderna blir stora.

Totalt behövs enligt Migrationsverket 188 miljoner kronor om arbetet ska bli så effektivt som möjligt. Förvaring av de asylsökande kostar mycket pengar och dessutom har regeringen dragit ner på anslagen till domstolarna vilket innebär att färre ärenden kommer att kunna avgöras. 

Samtidigt väntas antalet anknytningsärenden öka med uppemot 3 000 om året, efter de generösare reglerna som partierna i januariöverenskommelsen har enats om när det gäller anhöriginvandring.

Det leder självklart till ökande kostnader. Men det handlar inte bara som staten, det är i kommunerna som de nyanlända med uppehållstillstånd ska bo. I år handlar det om 23 000 som ska placeras och nästa år ca 27 500 människor. 

Vi har sett trenden, rika kommuner i Stockholm och Göteborg sysslar med social dumping och skickar i väg icke önskvärda till fattiga kommuner på landsbygden med tomma lägenheter. Den svenska asyl- och invandringspolitiken har onekligen problem, den fungerar inte! 

Jag tycker det är självklart att familjer på flykt måste få återförenas, anhöriginvandring är en humanitär fråga av högsta rang. Men det är väldigt lätt för regering och riksdag att låta känslorna styra och säga ja till fler asylsökande, för att sedan tappa den politiskt ansvariga känslan för att det är människor som kommer. 

Sverige är inget lyckoland, ofta lever asylsökande under svåra förhållanden och de har det tufft att komma in på arbetsmarknaden. Vi har genom en långvarig så kallad integrationspolitik skapat ett utanförsamhälle som skriker ut sin frustration över ett politiskt system som inte fungerar. 

Det är människor som är födda i landet, andra och tredje generationens invandrare som revolterar. Generellt sett är det inte rasister som protesterar, det är människor som ser den politiska tafattheten och kräver förändring. 

Det är så sällan vi talar om helheten när det gäller asylsökande och integration. Vi tar helst en fråga i taget och politikerna talar hellre om fördelar än om problem som uppkommit.

Ett vanligt politiskt konstaterande är att den svenska omsorgen inte skulle fungera utan invandrare. Det är sanning med modifikation. Jag är den första att tillstå att vi behöver nyanlända inom äldreomsorgen, men det förutsätter att de kan språket och har utbildning på området. Så är inte alltid fallet.

Jag fick ett samtal från en jourhandläggare för flera kommuner. Hon berättade att läget är värre än någonsin och det beror på brist på personal med yrkeserfarenhet, med språkkunskaper, livserfarenhet och åldersdiskriminering i megaformat. Kommuner anställer personal som inte kan göra jobbet, äldre erfarna får gå samtidigt som nyanlända med försörjningsstöd slussas in. Det blir ju billigare så. 

Återigen prioriterar politiken och ekonomin de snabba lösningarna. Det är med andra ord som vanligt, välkomna till Sverige men några idéer och lösningar för ett bra liv i det här landet har vi inte än!