Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Sluta hantera kriminella som om de pallat äpplen

Hassan rånade när han var 12 år och misshandlade när han var 14. Sedan brottsdebuten har polisen misstänkt honom i 221 fall, rapporterar SVT:s ”Uppdrag granskning”.
”Hassan” rånade när han var 12, och misshandlade när han var 14. Foto: SVT / Uppdrag granskning

Onsdagens ”Uppdrag granskning” i SVT var en alarmerande påminnelse om hur lamslagen polisen står inför unga brottslingar.

Samhället måste sluta hantera pojkar som ”Hassan” som om de har pallat äpplen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I ”Uppdrag granskning” fick vi följa ”Hassan” som begått brott sedan han var nio år. Sedan 2015 har han varit misstänkt för 221 brott.

I dag är ”Hassan” 19 år och avtjänar ett fängelsestraff på 2,5 år. Han säger själv i programmet:

– Om du är kriminell kommer det att ske att du någon gång att du sitter i fängelse. Min tid är nu!

”Hassan” har fått många möjligheter av socialtjänsten som är ansvarig för unga brottslingar. Han har fått vård i hemmet, han har fått träningslägenheter flera gånger men har ändå fortsatt sin brottsliga bana. Ingenting har hjälpt. Han har bott i en förort och hans förebilder är kriminella. 

– Jag har ändrat mitt beteende så mycket att jag är en viss person i dag, säger han i programmet.

Den personen är kriminell.

Men detta är bara det ena sidan av myntet. På den andra sidan har vi ett samhälle som tappat greppet över unga brottslingar, en lagstiftning där unga under 18 år har straffrabatt och mängdrabatt. Begår du 50 brott ska 25 avskrivas. Den kraftiga rabatten på kriminella handlingar är dessutom lagstadgad upp till 21 års ålder. När socialförvaltningen överlämnar den unga brottslingen till vård i hemmet kan det vara ett kriminellt hem. Träningslägenheter kan bli basen för ny brottslighet. 

Polisen står lamslagen. De har ingen respekt hos unga brottslingar för oavsett vilket brott de begår så är straffet ringa. De flesta är ute på gatan igen efter 45 minuter. De kan ta in personer till förhör, de kan skjutsa hem dem till föräldrarna eller kalla på socialförvaltningen. Inget mer.

Samhället har med andra ord tappat kontrollen, staten klarar inte uppdragen de har att ge människor trygghet genom ett statligt våldsmonopol.

I decennier har debatten förts inom polis och rättsväsende om den slappa lagstiftningen gällande ungdomsbrottsligheten, men ingenting har hänt. Nu sitter äntligen sju av åtta partier i politiska överläggningar om gängkriminaliteten – samtalen började dock med ett praktgräl om att SD inte får medverka. Socialdemokraterna drömmer om ett nytt politiskt block och väljer konfrontation i stället för samverkan. Tidstypiskt för Sverige i dag.

Till mötet på fredag har det tagits fram en lång lista med åtgärder. Tyvärr kan det vara för sent. Vi har en politisk process och lagstiftning som tar år att förändra. Det ska utredas, skickas på remiss och i bästa fall kan det ta ett år. Det är en farlig situation när brottligheten ökar och gängkriminaliteten blir allt brutalare. 

Socialförvaltningarnas uppdrag att hantera unga grova brottslingar med silkesvantar måste få ett slut. De har inte pallat äpplen – de har misshandlat, hotat och rånat människor. Det måste straffas.

Polisen måste få tillbaka sin förlorade heder. De är inga trivselpappor som ska säga ”fy”, de ska ha befogenhet att upprätthålla lag och ordning. Svårare är det inte.