Lotta Gröning
Ebba Busch har varit på flera födelsedagskalas med nära kontakt med flera festande vänner. Den avgörande frågan är om hon hållit avstånd och respekterat de regler vi har för att minimera risken för smitta.
Ebba Busch sitter i ett glashus. Hon har i sin roll som partiledare inte visat någon nåd i sin kritik gentemot regeringen och Stefan Löfven. I en partiledardebatt i februari anklagade hon statsministern för att ”med berått mod” tillåtit en stor smittspridning. Hennes slutsats var att regeringens ledarskap har kostat människoliv.
Med tanke på hennes skarpa kritik mot Stefan Löfven är det både skäligt och självklart att Ebba Busch bör leva som hon lär. Av de vittnesmål vi fått bland annat av influencern Margaux Dietz lär det ha varit en blöt fest som Ebba Busch deltog i.
Detta fick Annika Strandhäll att gå till attack och det är en skarp kritik som hon levererar. Att Ebba Busch som partiledare deltar i en fest och sedan drar ner mot Stureplan och fortsätter festandet. Det är särskilt allvarligt när smittan ökar och ett slag mot alla som reglerna, menade Annika Strandhäll.
Att det är just Strandhäll – tidigare socialminister, numera jämställdhetspolitisk talesperson – som rycker ut är intressant. Hon har på senare tid förvandlats till Socialdemokraternas svar på Hanif Bali. Hon är som en socialdemokratisk gladiator som tar strid för partiet och riktar dräpande kommentarer mot politiska motståndare i sociala medier.
Frågan är bara vad denna politiska träta ger väljare för bild av politiken. Att Ebba Busch förtjänar kritik råder ingen tvekan om. Hon faller med andra ord på eget grepp. Vi har haft likande dispyter tidigare när Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni och Ebba Busch var på fest hos Michael Bindefeld i Israel.
Det är självklart att politiker ska vara ett föredöme för den politik de representerar och de lagar och regler som gäller i Sverige. Att minska cornaspridningen ska ha högsta prioritet. Men det bör ändå finnas proportioner.
Annika Strandhäll må känna ilska inför KD-ledarens krogbesök, men hon skulle förmodligen nå fler sympatisörer om hon tog sig an allvarligare politiska problem. Tänk om hon visade liknande ilska över alla dödsskjutningar som pågår eller om hon på allvar kritiserade döden på äldreboendena. Nu har hon tagit på sig rollen att slå åt alla håll och samtidigt försvara partiet. Det ger inte heller så stor trovärdighet.
Jag efterlyser en politik som fattar samhällsnyttiga beslut. Men i stället håller politiken på att förvandlats till någon form av dokusåpa där personkritiken döljer det som samtliga partier misslyckats med, nämligen att lösa allvarliga samhällsproblem.